Att handla tycker inte jag är något nöje. Det är ett nödvändigt ont. Jag vill bara gå in i butiken, plocka mina varor, göra rätt för mig och sedan dra därifrån. Tyvärr händer det ofta att man blir sinkad på grund av andra människors stupiditet och i 99 fall av 100 är det vid betalningsfasen det sker.
Jag har svårt att tänka mig att det fortfarande i dag finns människor som aldrig tidigare betalat med kort. Men tydligen är det så. För hur kan man i dag, 2013, inte veta hur en kortterminal fungerar?
Och varenda gång som någon ska bli av med sin kortbetalningsoskuld så hamnar personen i kön framför mig.
Personen i fråga ska använda sitt kort. Antingen ska kortändan med chipet in i springan, eller så ska magnetremsan dras genom den andra springan. Men personen förstår inte detta, utan tror att kortet är magiskt. Det räcker med att stoppa in vilken del som helst av kortet och betalningen går igenom.
Det är alltså vuxna människor som drar en bit plast i kortspringan. Inte delen där magnetremsan är, utan den andra delen.
– Det funkar inte. Det funkar inte.
– Det är felvänt. Det är andra sidan du ska dra.
– Va?!
– Du måste vända på kortet …
– Så här?
Och sedan vänder personen på kortet, men åt fel håll, så han drar den andra sidan av plastdelen.
Kortterminalen svajar fram och tillbaka när personen på ett aggressivt sätt attackerar den med sitt kort.
Kvinnan bakom kassan får rycka in och vända kortet så det hamnar rätt.
Stackars människor … det är psykiskt jobbigt att ständigt omges av kompletta idioter.
Jag jobbade på Liseberg som spelvärd ett par somrar. Herregud, det var som om alla idioter från grundskolan blivit vuxna men inte utvecklats något mentalt.
En dag stod jag vid ett spel som hette slangbellan. Man skulle skjuta ner en hög med burkar med plastbollar. Ett sällskap kom fram och växlade in sina femkampsbiljetter. Jag gav var och en en femma tillbaka. Femkronan skulle stoppas in i myntinkastet för att spelet skulle gå igång.
Då är det en snubbe som håller i femman och kollar på mig. Efter en stunds stirrande frågar han vad han ska göra med femman.
– Du ska stoppa in det i myntinkastet, sa jag och pekade neråt.
– Hä hä, nä-hä! skrockade han och kollade på sina kollegor som redan börjat spela och sköt sina plastbollar mot burkarna.
Jag kollar på snubben, sedan ser jag honom ta femkronan, ladda slangbellan med den och dra iväg myntet in bland burkarna.
Sedan fanns det människor som skulle låsa in sina grejer i boxar. På boxdörren var det en bild på en svensk femkrona. För tydlighetens skull stod det även 1 x och så bilden på femkronan. Alltså en stor, fet femma på myntet.
Då kommer det folk som börjar trycka in enkronor i springan och givetvis fastnar mynten o låset och kommer inte ut.
Upprörda kom de fram till mig och klagade på att de blivit blåsta på sina enkronor! De skulle minsann ha kompensation! De kände ingen skam över att vara så korkade.
Sedan fanns det en mängd med vuxna som bara rusade fram till skicklighetsspelen, tryckte in sina mynt och sedan stod de som fågelholkar och ropade på mig:
– Vad gör man här?! Vad gör man här?!
De hade alltså inte ens kollat vad det var för spel de skulle spela.
Jag lovar – hade Liseberg haft en äkta elektrisk stol mitt i parken och prisskylten 1×10, så hade en mängd människor sprungit dit, betalat för sig, spänt fast sig i stolen och sedan frågat:
– Vad gör man här?! Vad gör man här?!
– Du, du ska dra i den där spaken …
HAHA fantastiskt blogginlägg. Du tar orden ur min mun och tankarna hur mitt huvud :D!!
Tackar! Visst är det irriterande? Man kan vara på riktigt bra humör, sedan vänder det på tre sekunder när man råkar ut för dessa tomtar.
Hade exakt detta som veckans vrede i en podcast för några veckor sedan. Huh säger jag 🙂