Hon bor i Sthlm – såklart. Men är en tös, en sångfågel från Sjöbo i Skåne dessutom med en far från Island, därav det ovanliga efternamnet. Häromdagen avslutade hon sin turné på Grönan inför en extatisk publik, nu ska jag berätta allt om den..
Men först, vem är Edda? Jo käre läsare, det är hon som så prominent gestaltade Monica Zetterlund på vita duken. Det gjorde hon så fantastiskt bra att hon blev känd för hela svenska folket. Inte är hon bara lik till utseendet dessutom kan hon prata som henne (med söderdialekt blandat med spår av värmländska) trots att hon själv är skåning. Plus hon sjunger så otroligt likt Monica!
Åter till spelningen. Nu när hyllningarna från filmen lugnat sig en aning, är hon tillbaks till det hon egentligen sysslar med, drilla piano och sjunga sin egen musik. Det mumlades mycket i publiken om att de hoppades få höra någon Zetterlund-låt. Själv hade jag varit i himlen nu om hon sjungit ”Jag går genom stan” men där fick vi alla tji. Smart som hon är vill hon inte hamna i ett fack. Hon är trots allt Edda inte Monica. Spelningen var intim på Grönans lilla scen, publiken hade förvånansvärt många ungdomar som lägrat sig framför scenkanten timmar innan.
Det är svårt att kategorisera Eddas musikstil. Den varierar mer än skillnaden mellan himmel & helvetet. Bäst var det melankoliska djuplodade låtarna med darr på rösten och med inspirerande jazzinspiration. Där försvann jag med i ett gung av glädje och välbehag.
Sämst var pling-plong-tjing-tjong-låtarna inspirerade från Asien. En låt skulle föreställa två fåglar som förföriskt uppvakta varandra vilket tydligen bandet hade som mest kul åt men dessa låtar vilket jag tror kommer från hennes första album mest låter skrikiga för att inte säga hysteriska.
Men allt annat var magiskt vackert! Publiken var lyrisk, och gissar barnet i hennes stora mage sjöng med lika mycket som de i publiken! En varm sommarkväll med kärleksfull magi. Så glad jag var där!