Cyklar till arbetet varje dag om det inte är en meter snö eller kallara än – 20. Det tar ungefär en halvtimme om jag inte cyklar förbi Farsta då är vi uppe i drygt en timma.
Självklart har det hänt olyckor. Har flugit över styret tre gånger.
Första gången var jag lite berusad och cyklade i hög fart in i en trottoarkant slet av bägge ledbanden och bröt nyckelbenet i vänster axel. Andra gången krockade jag men en stålle som var på väg uppför backen vid Midsommarkransen. Jag på väg ner och skrek som fan att han skulle se mig. Jag svängde vänster han svängde vänster. Så höll det på tills det blev en lufttur, trasig cykel och blodvite på knän och händer. Jag hävdade att det var hans fel men det tyckte inte han som ville ha dit polisen. Tredje gången cyklade jag in i en sugga med ena pedalen som gick av. Självklart en längre lufttur med nedslag på ryggen. Aj som fan. Efter fem minuter var man på benen och cyklade vidare med en pedal.
Självklart blir det tävling mot andra nördar på cyklar. Brukar knäcka dom flesta i backen upp mot Långholmsbron eller Västerbron. Cyklar någon förbi kastar man ett surt getöga och intalar sig själv att den djäveln säkert tillhör någon cykelklubb eller precis har startat.
Idag har det börjat dyka upp elcyklar. Cyklar på som vanligt då kommer en gubbe i kostym eller en tant i hatt och glider förbi på en elcykel. Varför köper man en sådan. Det är fusk. Jag hävdar att det är samma sak som doping när man styrketränar. Har tränat styrketräning i 100 år och det händer i stort sett ingenting. Kommer in ett sugrör på gymmet och efter några veckor är han förbi. Man har lust att gå till hans bag och vända upp och ner på den så att alla pillerburkar och sprutor ramlar ur. Kolla, det är därför han är större än jag.