Små tankar och stora
Som rinnande vatten från en kran rinner det mest dyrbara vi har här i livet ifrån oss. Nämligen tiden. Tiden och livet passerar oss som högljudda och snabbpasserande tåg medan vi sitter på en bänk och tittar på det. Minuter, dagar och år går, nya ansikten möts, bekanta ansikten försvinner och livet bara fortsätter vara.
Du är som socker. Söt och beroende framkallande. Vi har ju all tid i världen, tror vi åtminstone. I bakgrunden syns en vacker solnedgång. Det kommer en ny i morgon. Och dagen efter det. Förmodligen. Sånger från andra våningen och mina nykyssta läppar får mig att tappa fokus. Jag behöver ta en nypa luft så jag tar en lång promenad. Eller en åktur i bilen för att samla mina tankar. Ska vi fly fältet? Paris låter lockande. Eller London? Kanske solen i söder? Kyss mig igen älskling. För du smakar sommar. Och sommar värmer mitt sköra hjärta när man känner sig som mest ensam. Det är en stor skillnad att var ensam och känna sig ensam. Att ha tid för sig själv, att våga konfrontera och lära känna sig själv. Det kanske är dags att sluta dagdrömma. Att resa sig på fötter igen och blicka framåt. Att rätta till slipsen, ta fram leendet igen och bara gå vidare. Livets framruta måste alltid vara större än livets backspegel. Om allt är på riktigt så ifrågasätter vi ändå om det verkligen hänt. Är allt bara en dröm så vill vi inte vakna upp ur den. Jag känner mig plötsligt glad igen. Lycklig över att ha hittat mig själv. Att känna sig ett med allt, vara tillfreds med allt runtomkring sig. Vi föds med bröstvårtor i vår mun. Och egentligen förändras vi inte ett dugg då vi ständigt genom hela livet försöker hitta nya att suga och leka oss med. Relationer är som börskurser, omvärlden skakar och vi fortsätter att springa genom livet åt fel håll. När hinner vi stanna upp och reflektera? Snart är du här. Dagen som jagar sin natt, versen som väntar på sin refräng. Du förför mig, rubbar mina sinnen, gör mig upphetsad och ropar på mig…tills jag kommer.
Temperaturen visar 22 grader Celsius. Klockan är sent och Christine, Kerstin och Kristina har namnsdag. Undrar vad det blir för väder i morgon? När jag tänker efter spelar det mindre roll. Du ler mot mig. Jag ler tillbaka. Tänk vad små vi är egentligen. Vi människor. Och plötsligt är vi där. Hjulen har slutat snurra. Slutdestinationen är här. Allt blir ljust och svart på samma gång. Och jag känner ingenting. Bara lycka. Ögonlocken sluts. Äntligen är jag ett moln. X