Det har varit så många perioder i våra liv, så många möten, så många olika känslor. Det var först en tjej i blond, sliten frisyr som gjorde allt för att putta bort fjärilarna han väckte i hennes mage. Det var tjejen med platinablont jättelångt hår som satt i hytten och hellre ville prata med honom än dansa på dansgolvet. Det var tjejen i rött hår som satt i informationen och tittade in i väggen för att hjärtat bankade alldeles för hårt vid synen av honom, hon som aldrig kunde sluta hångla med honom. Det var tjejen i orange frisyr som kom till hans gym och visade sitt svagaste jag. Det var tjejen i guldblond som blev kysst på tåget och fick promenera bort sitt pirr i magen i en timme. Det var tjejen som klippte av sig håret och opererade örat som kände trygghet i honom när han hjälpte henne gå. Det var tjejen i askblond som stod utanför sin port och svarade ja när han ville bli tillsammans med henne.
Fyra år sedan vi sågs idag och det känns som vi precis träffats, som vårt liv precis börjat. Det går inte en enda dag utan att vi tittar på varandra och säger att vi är lyckliga tillsammans. Inte en enda dag går utan att vi håller hand och älskar varandra mer än allt på jorden. Inte en enda dag går utan att vi kysser varandra som på film, skrattar med varandra så det ekar i rummen och säger vackra saker till varandra tills vi rodnar och säger ”meh sluta”.
Varandra.
Jag som svor på att aldrig bli tillsammans med någon igen. Jag som skulle hellre ta mig ur detta ensam än riskera att bli sårad. Här står jag och han, han och jag, och vi ska dela hem i höst, dela varje dag tillsammans, dela livet på riktigt. Han ska få se mina skavanker, mina knäppa sidor, mina sanna sidor. Han ska se mig sitta med den där datorn till klassiska musiken, se mig gå runt naken hellre än med kläder, se mig himla hopplöst med ögonen när jag aldrig hittar mina saker som alltid ”låg typ nyss där”. Och den där planen om att vara ensam tills jag är någonstans över trettio är så sämst i jämförelse med verkligheten jag har nu.
Verkligheten där jag får gå och lägga mig bredvid den där mannen som jag känt i fyra år.
Som jag älskat sedan en dag i Polen.
Som jag alltid, innerst inne, letat efter.
Fyra år.