Hur summerar man någonting som man inte vill ska ta slut? När grundaren av sidan, Gino Lunqvist, ville att jag skulle summera mitt år, både det positiva och dåliga, var min första tanke nej. Men nu sitter jag här, har precis ätit en hummer och druckit ett glas champange till lunch, och tittar ut över de vita, men solvarma hästhagarna. Vi borde egentligen storstäda huset inför kvällens stora middag, och jag borde efter det rida ännu en häst, men när robotdammsugaren snurrar så tänker jag att ”vad gör det, vi kommer ha trevligt ändå”.
Lite skit i hörnen ser man nämligen inte när festen är igång. Och det är väl lite så jag summerar mitt år. Ett fantastiskt år som troligtvis haft lite skit i hörnen, men som jag nu inte alla kommer ihåg eller tänker en extra gång på.
2015 – de året jag blev vuxen
Jag minns det fortfarande som i går, 14 augusti 2015. Vaknade upp i sängen på det lyxiga hotellet i Paris, en resa min sambo överraskat mig med och gav mig en vecka i mina drömmas stad med kärlek och fantastiska upplevelser. Som den hästtjej jag är och alla dagar jag tillbringar hemma på gården kändes det lyxigt att få ha åtta dagar utan leriga naglar, utan att istället få gå in på Hermés och köpa en ridhjälm. En Hermés ridhjälm, som jag troligtvis är ensam om att tävla med på hoppbanorna i Sverige. Följ upp det med middag i Eiffeltornet och härliga promenader utanför slottet Versailles. Även om allt det är ett magiskt minne så minns jag ändå starkast hur jag vaknade upp där i sängen på min 30-årsdag – och insåg att jag fortfarande är mig själv, om än lite äldre.
Nästa steg i livet
Väl i Paris och med en liten touch av 30-års kris blev det samtal vi aldrig haft förut, samtal om framtida barn, vad ska ske med hästarna och gården när jag i framtiden blir tjock som en val under en graviditet? För tjock kommer jag bli. Jag ska nämligen njuta av chokladpraliner, cheesecakes och att dricka coca-cola när jag bakar arvingen inne i magen, så enkelt är det. Oavsett när det blir dags så är en sak säker – jag kommer inte sluta leva eller satsa på företaget.
Hästarna, djuren som frälste storstadsborna
För er som inte känner mig så lämnade vi för drygt 18 månader sedan PR-byrån och stadslivet när vi köpte en hästgård på landet (45 minuter från Stockholm). Här bedriver vi framgångsrikt (och väldigt fullbokat) en verksamhet som ständigt får oss att vilja bli bättre. Mina tävlingsresultat har under året förbättrats, kanske på grund av Hermés-hjälmen(?), och vi avslutade säsongen med känslan att ligga på topp. På juldagen kraschlandade sambon rätt ner i backen när tävlingshästen tyckte att hon ville testa hans balans med en rejäl bock-repa – och nej, han hade inte bra balans. Nu klagar han på ryggont, men ger henne ändå morötter i smyg varje kväll.Stressnivån som sjönk i och med flytten har gjort att jag inte längre ser ut som en drogmissbrukare, huden har återfått lysten, håret har blivit tjockare och ögonen de glittrar så där magiskt igen när jag skrattar.
Jag höjer glaset och tar den sista klunken champange och inser att jag är bortskämd, på flera sätt. Absolut, jag har fått en hästgård att bo på, fick fantastiska födelsedagspresenter och julklappar, men det kommer inte ens i närheten när jag tänker tillbaka på hur jag har blivit bortskämd under året – av handlingar. Är det en känsla som växer fram när man blir äldre, eller har jag bara hittat helt rätt personer att dela mitt liv med? Men jag går omkring med en ständig känsla i magen att jag vill berätta för mina vänner, familj och mannen i mitt liv att jag älskar dem. De får mig att skratta, att le och ser till att jag inte gråter. Så låt mig summera mitt 2015 på följande sätt: Det var helt jävla magiskt (förlåt mamma för svordomen), men jag hade så sjukt roligt varje dag att jag tappade kontroll på tid och rum, något som gjorde att jag inte alls brydde mig om damm i hörnet.