Jo, det har varit ett intressant veckoslut. I fredags, den 6 december, firade Finland sin självständighetsdag (den 96:e i ordningen). Den här gången såg jag till att vara ytterst vaksam på Facebook. Blev nämligen rätt fundersam i våras i samband med 17 maj (Norges nationaldag). Jag har runt 500 vänner på Facebook och herrejävlar vad Norge fick gratulationer. Folk picbadgade sina presentationsbilder och försökte efter bästa förmåga hylla det västra grannlandet på både nynorsk och bokmål.
Kändes nästan som lite gammaldags, hederligt svenskt rövslickeri, om jag ska vara ärlig.
Jag bestämde mig för att kolla Facebookaktiviteten bland mina ”vänner” när Finland skulle fira sin självständighetsdag.
Vad tror ni resultatet blev? Jo, så otroligt skralt så jag blir mållös. De som uppmärksammade högtidsdagen hade samtliga (förutom en) finsk bakgrund.
Då är min fråga: varför förtjänar Norge gratulationer men inte Finland? Båda är grannländer till Sverige. Är det så att svenskarna är, så att säga, ”kåtare” på Norge? Är det mer trendigt att dela norrmännens glädje än finländarnas?
Hör det dessutom inte till allmänbildningen att känna till när grannländernas nationaldagar? Förstår ju om ni inte vet när Nepals är, men kom igen nu … hur svårt är det?
Fast i och för sig … PISA-rapporten säger ju sitt om den svenska flumskolan. Elever som söker till universitetet kan varken stava eller skriva rätt. Då är det ju inte konstigt att man inte vet när Finland firar sin självständighetsdag. De vet nog inte ens vad Finlands huvudstad heter.
I går var jag på Mora Träsk med barnen. Dessvärre hade ungarna lite svårt att tända till av någon oförklarlig anledning. Verkade nästan som om de inte uppskattade underhållningen. När Träskfolket från Dalarna uppträtt klart började publiken skandera ”en gång till”.
Mina ungar skrek: ”NEEEJ!”
I dag ska jag äntligen se Thor 2. Den här gången fick jag biljetter. Blev inte som förra gången jag skulle gå på bio. Idioter.