Med en intressant fråga om moral, rätt och fel som kärnpunkt och en slags thriller-känsla i en oväntad miljö lyckas ”The East” hålla vad den lovar under de första minuterna, trots att en del karaktärer porträtterats aningen stereotypt, på gränsen till att bli karikatyrer.
Av alla sätt att ta sig an aktivism eller eko-terrorism – beroende på vem man frågar – så har ”The East” valt det mest intressanta. Gruppen med samma namn som filmen har nämligen valt ett mer sofistikerat sätt att få fram sitt budskap på. Istället för att krama träd, släppa ut försöksdjur eller på andra sätt stoppa de hemskheter de tycker företag utsätter vanliga människor för så väljer de metoden ”Öga för öga, tand för tand”.
Filmen startar med en isande voiceover signerad Ellen Page som får nackhåren att resa sig. ”When it’s your fault, it should not be so easy to sleep at night. Especially when we know where you live. Spy on us, we’ll spy on you. Poison us, we’ll poison you. And this is just the beginning.”
Men det är inte Pages karaktär Izzy som är huvudpersonen här, utan före detta FBI-agenten Jane (Brit Marling, ”Bedragaren”). Jane får i uppdrag av en privat firma att infiltrera och avslöja identiteterna på aktivisterna. Efter att ha sökt bland sopkontainer-ätande outcasts som har lämnat sina familjer bakom sig för att sova på stranden så hittar hon till slut rätt.
Kollektivet som bland annat består av Izzy, Benji (Alexander Skarsgård) och Doc (Toby Kebbel, ”Prince of Persia”), verkar först vara smutsiga hippies, men de visar sig vara mer sofistikerade än så.
Under sin tid med gänget kommer Jane dem närmre och inte helt oväntat börjar hon se saker ur gruppens perspektiv. För som filmen sympatiska protagonist, måste hon förstås svaja i sin övertygelse när hon ställs mot väggen med fakta som att en 4-åring dött av cancer efter att vattnet där hans familj bor förgiftats av arsenik av storföretaget i näreheten.
Den fråga ”The East” ställer och som gör filmen intressant är om det kan kallas terrorism, misshandel och mordförsök när gruppen inte gör annat än låter VD:ar och andra företagsledare få ett smakprov på sin egen medicin – bokstavligen. Om de matas med malariamedlet de påstår är säkert och sedan blir sjuka av det – bär aktivisterna skuld eller de själva?
Det finns tyvärr något konstlat i hur aktivistgruppen skildras. Det faktum att att de är skitiga och långhåriga i början känns udda senare i filmen. De lekar och spel de roar sig med – som att äta med tvångströjor, tvätta varandra eller snurra flaskan med speciella regler – känns som påhitt av någon med enorma fördomar om hur alternativa vänsterinriktade grupper beter sig.
Men bortser man från dessa små fadäser finns det tillräckligt av både moralt ifrågasättande, spännande thriller-element och intressanta karaktärsögonblick – framför allt från Brit Marling, men även Patricia Clarkson och Julia Ormond i mindre roller – för att ”The East” ska hålla.
Gjord som en indie-rulle på liten budget med de relativt stora skådespelarnamnen som ett resultat av regissören Zal Batmanglijs framgång med sin förra film ”Sound of My Voice”, gör ”The East” än mer imponerande. Brit Marling hade huvudrollen även i hans tidigare verk och nu verkar de båda vara på gång till riktigt erkännande, något de verkligen förtjänar.
”The East” verkar tas emot bättre i Europa än USA, vilket inte är konstigt eftersom många i det stora landet i väst av princip vänder sig emot sådana här liberala politiska tankar. Det kommer förstås inte att utgöra ett problem för publiken i Sverige, och även i sitt vänsteraktivistiska budskap finns en balans som gör filmen än mer smakfull.