Kräftsäsongen är på ingång i Sverige, och med det är kräftskivan snart ett faktum. Men hur blev egentligen kräftor en del av den svenska kulturen, och varför importerar vi idag så mycket kräftor från länder som Turkiet och Kina, när vi själva har fantastiska kräftor här hemma?
Historiskt sett började svenskarnas kräftintresse växa fram på 1500-talet, men det var på 1800-talet som kräftätandet verkligen tog fart och kräftskivan blev ett årligt firande. Många förknippar kräftskivan med sång, hattar och starka snapsar – men det viktigaste är naturligtvis kräftorna själva. Svenska signalkräftor är kända för sin sötma och robusta smak, något som anses vara överlägset många av de importerade kräftorna.
Men trots detta är det ofta kräftor från Turkiet och Kina som dominerar i våra butiker. Importen är framförallt ett resultat av kräftpesten, som på 1900-talet slog hårt mot de svenska bestånden. Även om vi idag har kommit en lång väg med att återhämta våra bestånd, är det billigare för många att köpa importerade kräftor, ofta från Turkiet eller Kina. Dessa länder erbjuder enorma volymer till lägre priser, vilket gör det svårare för svenska fiskare att konkurrera.
Smaken då? Det är en pågående debatt bland kräftälskare. Många menar att de svenska kräftorna, särskilt de som är fångade i våra rena sjöar och vattendrag, har en djupare smak med inslag av sötma och mineraler som sällan återfinns i de importerade varianterna. De turkiska och kinesiska kräftorna, även om de ibland är större, har inte samma karaktär och kan upplevas som vattniga eller mindre smakrika.
Det är dags att ifrågasätta varför vi importerar så mycket kräftor när vi har tillgång till våra egna delikatesser här i Sverige. Med årets kräfttest (se Kräfttest 2024) kan du få en uppdaterad bild av vilka kräftor som verkligen håller måttet.
Så när du planerar din nästa kräftskiva, varför inte satsa på de svenska kräftorna och stödja våra inhemska fiskare? Smaken är rikare, traditionen är starkare och upplevelsen blir helt enkelt bättre.