Sådärja. Nu har jag återigen hittat motivationen att gå ner i vikt. Eller som vi riktiga karlar säger, ”vi deffar”. Har ju de senaste åren varit något av en viktpendlare. Man skulle kunna tro att jag tävlar i någon avancerad kampsport och för att komma ner i rätt viktklass så får jag gå ner tvåsiffrigt.
Får ju skylla mig själv som stundtals blir för bekväm. Kan ju ta ett exempel. Jag fick beskedet att jag kommit med i Robinson ungefär sex veckor innan avfärd till Karibien. I och med att jag då redan vägde 97 kilo, varav flera var ”dödvikt” behövde jag inte alls bry mig om att äta upp mig, som många gör innan Robinson. Jag visste att jag lätt skulle kunna gå ner 15 kg utan att det skulle kännas. Samtidigt skulle jag prestera bättre i de fysiska tävlingarna eftersom jag blev lättare.
Förr i tiden, när jag var vältränad, hade jag extrema problem att komma över 80 kg, jag vägde alltid 77-78 kg. Notera också att jag är några centimeter över 190.
Jo, jag var ju med i 41 av 43 dagar i Robinson och jag rasade ner till 79 kg. Och det kändes jävligt bra. Jag var ärligt talat aldrig riktigt hungrig ens, trots att vi knappt åt någonting.
Men sedan när vi kom hem, då började det bekväma livet igen. Men det är klart – det är oundvikligt att man går upp några kilo när man gått på svältföda. Men Jag ångrar att jag fan inte tig tillfället att börja träna ordentligt. Jag fick ju en extrem viktnedgång gratis.
Det dröjde väl ett halvår tills jag var uppe över 90 pannor igen.
Nästa gång jag tröttnade var sommaren 2012. Det var nån kväll jag kollade på fotbolls-EM och njöt av några mycket fina halvliter. Dagen efter kände jag bara ”nä fy fan”. Och då bestämde jag mig för att gå ner 10 kg på två månader, från den 19 juni till den 19 augusti. Jag nådde mitt mål den 7 augusti.
Sedan var det återigen samma visa. När jag nått målvikten, då la jag ner motionerandet och den nyttiga kosten. Och jag hade nog gått upp de tio pannorna lagom till jul.
Nu är det ju också så att jag hatar kyla. Varje gång jag gått ner i vikt har hösten kommit, sedan vintern. Då vill jag inte gå ut och röra på mig. Men den här gången har jag påbörjat min viktnedgång i mars. Det borde innebära att jag har hela sommaren och lite av hösten på mig att sköta mig.
Varför jag jag fått motivation nu då? Ibland blir det bara så. Det känns rätt. Och sedan har ju jag fyllt 40 i år och det vore trevligt om kostymen satt lite snyggare när festen äger rum i april. Målet är återigen -10 kg. Vi får väl se om jag lyckas!
Jo, förstår dig, har varit uppe i 96 pannor som mest (2007) och då är jag nästan 20 cm kortare än du. Har gått upp/ner tio kg plus/minus rätt ofta de senaste sex åren, men lyckats hålla mig på en vikt jag är nöjd med de sista tre åren. Mina tips är: invägning vid ett tillfälle samma dag och tid per vecka, ät mindre portioner, men är en fortfarande hungrig så fyll ut med vatten (vand i den danska meningen,gärna mineralvatten eller lighläsk) samt kalorisnåla grejer typ morot, motion så ofta som möjligt samt det övergripande att intaget understiger uttaget.
Skall bli intressant att se om jag klarar 10 pannor innan den 26 april. Är en dryg månad kvar och det går åt rätt håll! En får vara lika disciplinerad med träning och kost som jag varit hittills, då bör det funka!