Som småbarnsförälder tillbringar man mer eller mindre mot sin vilja en hel del tid i i tv – soffan med grabben för det är ju en massa program där som han ”måste se därför att hans kompisar gör det” Han gillar dem, rentutav älskar karaktärerna. Han är så fjärran han kan vara från insikten att dessa serier är amerikansk skit av värsta sort.
Stereotyperna står som spön i backen och det är så uselt och dumt att man baxnar. Serien Par i Kungar gör mig hatisk med rollfigurernas enerverande skrikande hela tiden för att förstärka spänningen i handlingen som man eftersöker. En riktig skräpserie. En annan fekalieserie är Zack & Cody´ s ljuva havsliv som handlar om ett tvillingpar vilka av nån outgrundlig anledning bor på en lyxkryssare.
Pålagda skratt efter varje mening som uttalas, lövtunn handling, löjliga skämt och stereotyporgier. Man får lust att kasta ut den satans dumburken eller ta fram motorsågen Men det är för dyrt – det får bli budgetvarianten istället och det är att kasta ut fjärrkontrollen och sen springa ut för att leta efter den. Serier som rullat i flera år och det har inte hänt ett skit.
De här serierna är skapade för reklaminslagen som sprängs in och skickas ut på tredubbelt hög ljudvolym för att implementera ytterligare leksaksbehov i barnen. Tortyr för själen och hatgenererande. Hannah Montana kanske är den värsta serien av dem alla. Har också rullat i flera år men redan från början stylades Miley Cyrus som ett rockigt hamnluder i rollen som Hannah. Den häftiga rocktjejen som ”går sin egen väg”
Muskorta kjolar och hård sminkning redan i sjuårsåldern. Samma pålagda skratt, samma imbecilla obegripliga strunthandling. Gemensamt för alla de här serierna är att småflickorna ser ut och uppför sig som mogna kvinnor med den mogna kvinnans ”sug i blicken” om man säger så.
Manéren, poserna och plutandet med munnarna och så vidare. Det är så uselt, andefattigt, humorlöst, vattentunt, beräknande, hårt och själlöst att man baxnar. När man ser den här dyngan är det inte utan att man funderar i tankebanor som att HEN – ordet kanske inte är så dumt ändå.
Som småtjejerna framställs i de här serierna måste det vara ett Eldorado för pedofiler i Sverige och annorstädes där denna vidriga sörja sänds. Det är fan snudd på kriminellt att måla in flickor och pojkar i sådana här hörn. Men de som tjänar pengar på det här är förmodligen av en annan åsikt. Men glöm inte att det är den som gapar högst om pedofili som sitter närmast tv´n när det är Booliboompa.
Pojkarnas roller för övrigt i dessa lobotomerade serier är antingen Nördens eller Den Coole Unge artisten. Givetvis är det Sveriges Köpcentrumsartistelit som dubbar rösterna och extremt vanligt förekommande är Marie Serneholts röst. Det är salt i såren och något olyckligt för Serneholt har en extremt jobbig gäll röst som bara behöver 3 – 4 minuter för att driva en man till vansinne. Jag tycker det är synd om våra kids som delvis på grund av grupptryck lär sig att uppskatta den här sortens usla fekalieprogram.