Om svenskheten:
Frihetsälskande nakenbad på kala kobbar längst ute i havsbandet i Stockholms skärgård, i skimrande vattenblänk och duckande för vackra virvlande svalor som leker stuntplan med loopar och svängar. När solen, nyckeln till vår levnad, lever och ler sitt stora leende, ja då gråter min själ. Av glädjetårar. Livet kan vara så förunderligt vackert, så otroligt själsligt fint! Tänk om vi var bara lite bättre på att uppskatta det.
Vet ni. Efter att ha rest över hela världen som en idiot så förstår jag mindre och mindre över hur vi svenskar är. Men jag har kommit på lösningen på den gäckande gåtan. Tror jag. Den lyder såhär: Nej, det är inte kylan. Det är MÖRKRET. Mörka, svarta, mörker som omsluter en när man går till jobbet och som döljer en när man går hem från den. Bristen från D-vitamin a la´ sol äter sig in på hjärnan som ett afrikanskt vansinnigt abolavirus. Bara äter och äter. Tuggar som en grävmaskin utan att svälja.
Först äter den hjärnan tills du är hjärndöd. Sedan ditt hjärta, så du tappar tron på livet. (och boostar upp en av världens läskigaste självmordsstatestik) Efter det suktar den efter din själ. Sist vill den döda hoppet – det sista som du har kvar. Men du vet ju att sommaren kommer efter den ändlösa vintern.
Svenskar är som schizofrena blommor med personlighetsklyvning. Ett ganska unikt internationellt fenomen. På vintern är vi som döda grå koftor, bleka och håglösa, med noll energi att hitta på något som helst förutom att titta på tv i soffan och kanske supa oss redlösa på fredag-lördag. Det är verkligen allt vi gör. I åtta månader.
Sedan OJ! Som att vi levt i en puppa så spräcker vi kapseln och sträcker ut våra vackra fjärilsvingar och blinkar blygt till solen och charmar sönder omgivningen med vår skönhet. Vi solar. Vi går på gym. Vi fixar hår. Köper nya kläder. Vi blir världens vackraste folk. Vi…. Blommar ut! Vem har en grå kofta på sig nu?
HUR kan vi vara två olika folk i samma kostym? Gråkofta mot en blåskimmrande sommarfjäril? Jo därför att vi kanske inte är schizofrena av val och vilja, men vi bor i en liten nordisk håla som består av schizofrena kontraster. Mörker och ljus. Vi svenskar är helt enkelt folket av en reflektion av dessa motsatta möten.
Men nu är det ljusets tid, så låt oss glädjas arm i arm i en sommardans och bli solkyssta tillsammans!
