Den började på fredagskvällen med ett glas vin på mitt stammishak 08-baren ihop med mamma och plastpappa. Vi sågade mammas tal och skrattade högt. Sedan gick jag hem och de gick vidare. Fastnade framför min serie (no shit) och åt glass. Somnade och vaknade till lördagen. Hade världens tryck i örat och fick äta alvedon. Gick över efter en power nap (asså, jag älskar power naps, haha). Jag fick sedan kasta på mig min outfit och ta mig upp till bolaget för att hitta vinaren brudparet ville ha i present. Väl där hojtade en kille högt att jag var skitsnyggt klädd och likaså gjorde en grupp småpojkar utanför. Inte blev jag ledsen för det. Särskilt inte när en farbror i sidenslips bad om lov för att få kalla mig vacker. Mitt självförtroende var på topp.
Jag har aldrig varit en klänningtjej. Jo, som barn. Som barn snurrade jag i vardagsrummet i vida, sidenklänningar mormor sytt så fint med spetskragar och klockärmar. Jag kände mig nästan overklig i dem. Att gå från brorsans gamla turtleströja till sidenklänning var, bara det, en fest i sig för en icke-bortskämd 5-åring. Idag gillar jag helt enkelt inte klänningar. Eller jo, ibland, på nyår gillar jag klänningar, typ. Jag föredrar dock kjol.
”OMG, VILKET SÄRDRAG, STJÄRNA! KAN DU INTE PRATA OM ATT DU GILLAR HALSBAND MER ÄN ARMBAND OCKSÅ???”
Jag ska sluta. Det är inte viktigt. Viktigt är att när vi åkte ut dit så tog jag ingen betablockerare alls. Jag var inte det minsta nervös. Min panikångest existerar verkligen inte mer. Jag var taggad, upp till tänderna och ville träffa nya människor. Väl i kyrkan satt vi i lilla familjen till min morbror längst fram och jag grät som en ko.. om de gråter. Jag tror alla hörde mig snyfta mellan solot ”Du är allt” gjord av Sonja Aldén och psalm 200, ”I denna ljuva sommartid”. Ja, jag kan numret på psalmen. Jag har gått i kyrkokör. Ibland kan jag saker om Jesus med. Sjukt obehagligt.
Bild ifrån; http://www.kringla.nu/kringla/objekt?referens=raa/bbr/21400000444999
Efter vigsel, riskastning och ”Volle-bild”, så liftade vi med två snälla människor till den fina lokalen som låg en pyttebit bort. Den platsen var fantastisk! De hade ställt fram snittar och skumpa när vi anlände och ifrån en liten högtalare spelades bl.a. myslåten ”Mad world”. Bröllopsparet kom en stund senare i båt och till ett ”hurra hurra hurra” släpptes några heliumballonger som fastnade i träden omkring, så vi alla fick oss ett litet skratt.
Jag visste inte om de skulle placera mig vid familj eller bortom. Det var en 50/50-chansning och, yes, jag hamnade med helt främmande människor. Som tur var så var jag helt fläng på rödvin (som jag lärde mig dricka på samma fest), så jag pratade lite hejvilt om allt man inte ska prata om. Tur att sällskapet gjorde exakt samma sak. Vi sa några gånger under kvällen att vi hamnat vid det bästa bordet. Efter huvudrätten bestämde sig dock min mamma för att peka ut mig som en ond person som tycker att hon är 150 år gammal. Detta i en skämtsam ton i sitt tal för hela rummet på kanske 70-80 personer. Jag ville lägga mig under bordet. Ungefär.
Sedan dansades det. Först var det två dansare ifrån Let’s dance som bjöd på en riktig show och sedan öppnades det dansgolv för alla. Ut ur högtalarna ekade alltifrån vals till discomusik. Vid tolvtiden på natten bestämde vi oss för att vara trötta och få en skjuts hem.
Och så gick söndagen förbi utan att något särskilt hände alls. Jag slösade bort en solig dag på baksmälla kan man säga. Jättebra. Suck. Haha!
Måndagen skulle jag egentligen sovit ut, tänkte jag, men på morgon får jag veta att jag ska vara hos läkaren 09:20, så jag kastar på mig kläder, springer till tåget, hamnar på tåget, tar mig till Flempan, springer ifrån Flempan och rakt in i ÖNH-mottagningen. Sedan får jag ändå komma in 30 min senare. Alltså.. seriöst, haha! Vad faaan.. min otur alltså..
Aja, man kollade mina öron (jag HATAR det) och en sköterska fick hålla i mitt huvud för att det gjorde så ont. Sedan tog man bedövningsspray och sprayade i mina näsborrar för att ta in en jättemysig kamera där. Yes, ironin flödar. Att hon dessutom tog fel näsborre var jättekul, så båda näsborrar var helt skeva efter bedövningen och jag lät lite som en mops när jag andades efteråt. Hela halsen blev fucked up, haha! Hur som helst, så såg man att min körtel var dålig, så den ska man operera bort i min öronoperation. ASBRA! Jag kommer ”typ aldrig ever” att snarka. Nu har jag i och för sig fått berättat för mig att jag inte gör det nu heller, men ändå.
”Du är helt tyst och rör inte ens på dig”, säger dom.
Efter det blev det i alla fall en dålig gymdag, en ännu sämre pluggdag och ett avslöjande om att jag hållit på med en idé ett tag och att jag ska börja jobba med den på riktigt. Nu söker vi lokal i Sthlm och vill köra igång direkt. Sjukt bra för min rehab att kunna foka på något liksom. Det ska bli skitkul! 🙂
Shit. Nu ska jag sova. Herregud vad jag borde sovit för länge sedan. Dumma jävla jag. Typiskt mig.
Godnatt! 🙂