Novisregissören James DeMonaco använder de gamla vanliga svulstigheterna som instängdhet, obehagliga masker och antagonister med uppseväckande utseende för att skrämma slag på sin publik. Men det är framtidsvisionen som osar av George Orwells 1984 som är mest eggande med ”The Purge”. Dessvärre räcker det inte hela vägen – i slutändan är det är en medioker film vi bjuds på där Ethan Hawke under, bara en natt, får leka kurragömma.

USA, 2022. Arbetslösheten ligger på 1% men bakom en tillsynes fläckfri yta döljer sig ett infekterat samhällssystem. Övervakningskamerorna visar upplopp på gatorna där folk skjuts, knivhuggs och yxas ihjäl.

En gång om året infaller The Purge, utrensningen, som blivit en slags nationalhögtid hos amerikanerna och som tillbaka i tiden räddade fosterlandet från fattigdom. Då tillåts medborgarna att släppa lös sin förtryckta aggression och sina inre demoner för att sedan gå bananas med vapen. Lagen trädde i kraft på inrådan från regeringen som ansåg att det är nyttigt för medborgarna att under 12-timmar få ”rena sig själva” utan möjligheten att uppsöka polis eller vård.

I en trygg villastad finner vi familjen Sandin som valt att avstå från att delta i The Purge och låser ned huset i väntan på vargtimmens kravaller. Det går självfallet att lista ut med lillfingret att kvartetten inte kommer få unna sig en stillsam innesittarkväll. Istället för att följa lynchningen som pågår utanför dörrarna får vi se familjen hantera incidenter och höra hur de resonerar kring människans värde i kritiska lägen. Oinbjudna gäster dyker upp, det uppstår ett bibliskt dilemma i hur man ska behandla sin näste och några akter senare har svetten börjat drypa fram i pannan på James (Ethan Hawke).

Lena Headeys vacklande skådespeleri som mamman och ett par illasittande repliker här och där är det svårt att ha överseende med och det sätter en lite parodisk ton på filmen. Länge sitter jag också undrandes över om tonårsdottern när som helst ska kasta av sig kläderna för att medverka i en porrfilm som sexig skolflicka med den kortkorta kjolen som nästan blottar hela skrevet. Det uppstår rundgång med det repitativa manuset som märkbart försöker förmedla någon slags samhällskritik och leverera ett svårsmält underliggande budskap. Konceptet är bra men DeMonaco misslyckas ibland med att föra över teori till praktik när han underskattar tittarens uppfattningsförmåga.

Det har varit lite torrt på skräckfilmsfronten på sistone då efterfrågan på superhjälte-filmerna eskalerat och i stort sätt tagit över. Även om ”The Purge” främst klassificeras som en hybrid mellan sci-fi, skräck och thriller så finns det några scener som genererar gåshud och får en att hoppa till ordentligt i biostolen. Mycket är fel men inte allt. De bitarna som sitter på sin plats är riktigt bra.