Som man är klädd blir man hädd! Så fick vi lära oss av min mamma på 40-talet. Hel och ren! När jag var till sjöss på 50-60 talet var det bara sjömän som hade Lee, Wrangler och i Sverige hade man Algots jeans. Vi som jobbade på däck fick wirefett på våra jeans. Vi tvättade inte i Surf, Tend eller våra andra ännu modernare tvättmedel. Vi hade inte tvättmaskin heller. Vi lade ut kläderna på däck, strödde på P3-soda och skrubbade med levang och skjöljde med saltvatten. Det blev rent, men med tiden blev tyget skört och sprack över knäna när vi jobbade. Det var ju främst framsidan på byxbenen som blev extra mycket skrubbade eftersom skiten ju hamnade där. Ergo, på framsidan av låren blev tyget så blekt att det nästan var vitt. På knäna sprack tyget. Dessa jeans ville folk i Sverige köpa av oss ”för att de var så häftiga!” Sedan dess sandtvättar man nya jeans så att tyget skall se ut som det gjorde på våra jeans. Man konstruerar hål på knäna och arslet för att låtsas som om man ”jobbat?” Sedan 13 år tillbaka går jag i läderbyxor. De är skräddarsydda som jag vill ha dem. De är extremt tåliga mot nedsmutsning, blod och fiskslem. I helgen har jag lånat min frus symaskin och sytt ihop en söm på insidan av högra låret. Om jag hade varit ”modemedveten” hade jag väl rivit upp sömmen lite extra, men för mig är kläder främst praktiska. Fodret inne i skrevet på byxorna hade rämnat. Jag lyckades sy ihop det också. Nu känns byxorna jättebra! Vad driver en normalklok människa att köpa trasiga kläder? jag tar det en gång till; Vad driver en normalklok människa att köpa trasiga kläder? Fundera en stund….