Vårruset är en rikstäckande löpartävling för kvinnor. Var själv funktionär där ett par gånger under tidigt 90-tal när jag gick i friidrott. Vårruset har med årens gång växt väldigt mycket och numera arrangeras det i 17 städer, från Malmö i söder till Luleå i norr.
Men trots att Vårruset är en nationell angelägenhet så skiter de ansvariga i svenska skrivregler och språkvård.
På sin webbplats lanserar de loppet under namnet Vår Ruset.
Förhoppningsvis reagerar åtminstone några av er.
Ni ser att det är särskrivet, va? Det heter Vårruset, inte Vår Ruset. Ni ser skillnaden, va?
Vi kan ta ett av de bästa exemplen.
En lång hårig sjuk sköterska.
Jämfört med:
En långhårig sjuksköterska.
Under mina år som yrkesverksam journalist har jag fått en del e-post skickat till mig. Tyvärr är det så illa att jag blivit positivt överraskad när jag fått ett mejl som är skrivet på helt korrekt svenska, utan stavfel eller särskrivningar. Jo, så är det.
Visst, skriver eller stavar man illa, då är det så. Kanske kan man inte hjälpa det. Men när man har ett lopp som Vårruset som arrangeras i 17 svenska städer och som lockar flera tusen deltagare, då tycker jag fan att de ansvariga ska kunna göra bättre ifrån sig än att stava som en kratta.
Blev såpass irriterad att jag drog iväg ett mejl till Vårruset tidigare i dag. I och med att det är ett lopp för kvinnor valde jag att inte skriva under med mitt manliga invandrarnamn.
Fick ett svar kort därefter.
Kunde avläsa en illa dold irritation hos de ansvariga, samt att deras svar gav intrycket att de inte riktigt förstod vad jag menade.
Så vad gör man? Jo, man svarar på deras svar.
Oj! Nu har irritationen övergått till ilska! De tycker inte det är något fel i att skriva Vår Ruset. De tycker att Vår Ruset är vackert. Fastän det är helt åt helvete fel så tycker de att det felaktiga Vår Ruset är ett bättre val än det korrekta Vårruset.
Vad gör man när de lackat ur? Jo, man skickar givetvis ytterligare ett svar.
Sedan kom det inget mer i inboxen.
God natt.
Jag håller helt och fullt med! Särskrivningar, pluraländelser med s i svenska texter (exempelvis ”videos” istället för det korrekta ”videor”) och missbruket av ”dem” (exempelvis ”dem” skulle gå till skogen)syns alltför ofta. Har skribenten läs- och skrivsvårigheter är ju fenomenet fullt förståeligt, men i en text avsedd för allmänheten svårbegripligt. Man får lätt uppfattningen att problemet härrör ur
att folk läser för få böcker och endast tar del av text i andra sammanhang.
Skitbra sagt, en klockren analys. Det verkar faktiskt som om det är väldigt få som faktiskt läser böcker.
Men det verkar säljas mycket böcker ändå. Tänker på Pocketshops expansion t ex. Fast det kanske mest är Läckberg och sådant, inte Buford, Strindberg, Lang eller någon av de välskrivande gubbarna och tanterna.