Gammal är äldst. En trött Bruce Willis och hans betydligt gladare motspelare är tillbaka i ett actionäventyr som varken är särskilt roligt eller spännande men räddas av en härlig ensemble.
Jag älskar Mary-Louise Parker. Inte bara för den begåvade och underskattade skådespelerska hon är utan för att hon i en rätt rutten film som ”Red 2” kämpar för att göra vad hon kan med en rätt rutten roll. Hon var det bästa med första ”Red” och är utan tvekan det bästa med uppföljaren. Trist nog förblir hon sidekick till Bruce Willis standardhjälte.
För de som glömt så var första filmen en slags humoristisk variant på action-med-pensionärer-temat från ”The Expendables”. Och visst var det stundtals hyfsat roande att se vanligen kreddiga namn som John Malkovich och Helen Mirren tömma kulsprutor och fightas med diverse agenter. Men mästerlig filmkonst var det knappast.
Hela gänget (plus några och minus Morgan Freeman som offrades i ettan) är i alla fall tillbaka i en onödigt rörig historia om jakten på försvunna kärnvapen. Pensionerade CIA-agenten Willis med vänner tar sig till både Paris, London och Moskva för att kämpa mot diverse agenter, torpeder och andra skurkar.
Det blir en lång, tröttsam jakt och varken humor eller action är särskilt minnesvärt. På gränsen till usla one-liners varvas med standardaction som tagen ur valfri direkt-på-DVD-rulle. Man försöker liva upp storyn med en handfull skurkar och några twistar men gör misstaget att ta hela spektaklet på för stort allvar. Skådespelarna verkar dock ha kul och det bör erkännas att det är en fröjd att se det här gänget i ett sådant knasigt sammanhang.
Med undantag för sista halvtimmen som lyfter en aning så är det stjärnorna som utan tvekan räddar filmen från sämre betyg. Malkovich, Mirren, Anthony Hopkins och Brian Cox (tyvärr i något som mer liknar en cameo) visar var skåpet ska stå med perfekt komiskt tajming men samtidigt utan löjliga skämt om brutna höftleder. Willis däremot ser mer trött ut än vanligt och vi föredrar nog alla vid det här laget att han i fortsättningen satsar på roller i likhet med ”Moonrise Kingdom”.
Och sen har vi stackars Parker som Willis flickvän. Karaktären är snäppet mindre kvinnoförnedrande än Jamie Lee Curtis våp i ”True Lies” men det är ändå på tok för mycket klantig-kvinna-med-vapen-humor. Parker gör dock sitt yttersta för att ge rollen lite kött på benen och levererar både komik och känslor unika för den här sortens film. Tills hon får en egen huvudroll så kan den här vara en värd en titt en regnig kväll för hennes och motspelarnas skull.