Är du sugen på Liam Hemsworth i bar överkropp och närbilder på smartphones är den här kackiga konspirationsthrillern för ”Twilight”-generationen troligen din kopp te. Övriga kan hyra om ”Air Force One” om de vill se Ford/Oldman drabba samman.
Tycka vad man vill om ”Twilight” men en viss påverkan i filmvärlden har den haft. Helt plötsligt är det okej att ta vanligen barnförbjudna filmgenrer och anpassa dem för okritiska tonåringar. I ”Twilight”-filmerna såg man till att Taylor Lautner tog av sig tröjan i var och varannan scen så publiken kunde distraheras från bristen av kvalité.
Här är det Miley Cyrus-exet (ja, det är väl egentligen det han är känd för) Liam Hemsworth som spatserar runt i bar överkropp när han inte är upptagen med att inte agera. Har man en förkärlek till magrutor kanske man kan förlåta det som bäst stela spelet eller usla dialogen men om inte så har du inte mycket att se fram emot.
Handlingen utspelas inom telekomföretagsbranschen (sexigt, eller hur?) där vår unga hjälte försöker klättra karriärstegen så att han kan komma in på fräsiga nattklubbar och ragga upp kaxiga våp som Amber Heard. Efter en blunder utpressas han av sin stygga chef (Gary Oldman) att infiltrera och spionera hos en mäktig konkurrent (Harrison Ford), som dessutom är chefens gamla kompanjon. Ska han lyckas eller hinner samvetet ifatt? Och snarare, orkar vi hålla oss vakna tills det hela är över?
För att nämna något positivt så är det en liten fröjd att se Ford och Oldman återförenas 16 år efter ”Air Force One”. De riktigt glöder i sina få scener tillsammans och det är särskilt kul att se Ford (vars karriär verkligen behöver en översyn) i en lite ovanlig roll. Däremot är deras scener (både tillsammans och var för sig) just få och fokus ligger istället på unge herr Hemsworth.
Det är egentligen inget jättefel på karaktären även om vi sett den naiva, framgångskåta ungtuppen med hundvalpsblick i oräkneliga filmer förut. Problemet är att Hemsworth är en så pass blek, intetsägande skådespelare att man helt enkelt inte bryr sig. Det är lätt att döma ut löjligt attraktiva filmstjärnors karriärer baserade på deras utseenden men i detta fall är det svårt att hitta någon påtaglig talang. Brorsan Chris är knappast någon De Niro heller men har åtminstone en gnutta utstrålning.
Amber Heard är på en jämlikt svag nivå. Hela deras kärlekshistoria är rena döden, från den pinsamt orealistiska scenen där de spontanhånglar på ett dansgolv till det ögonblick där Hemsworth ska avslöja sin Stora Hemlighet men de istället hamnar i säng. Övriga scener har åtminstone några stabila birollsaktörer som gör sitt yttersta för att skaka liv i de styltiga replikerna.
Filmen är direkt tråkig och förutsägbar. Det finns knappt ett spår av den spänning som den här typen av konspirationsthriller kräver (däremot fler närbilder på smartphones än vad som borde vara lagligt). Regissören Robert Luketic (som inte gjort något sevärt sedan debuten med ”Legally Blonde”) påminner oss åter igen att hålla oss borta från hans verk. Ge mig ”Wall Street” – eller valfri från John Grisham-film från 90-talet! Det enda att vara paranoid över här är att Liam Hemsworth kan bli den nya Channing Tatum…