Han ligger trött på sängen och tittar på sci-fi. Lilla jag kommer in lite needy och behöver ligga på hans bröstkorg en stund. Det är alltid lite jobbigt att skiljas ifrån honom tisdag och onsdag, men vi behöver det. Vi är två personer som behöver göra vårt eget, behöver lite space. Vi skulle aldrig bråka om det nu var så att vi inte fick det, men jag tror att luften skulle bli ganska tung efter ett tag. Jag är en person som behöver ta mig ut och springa, cykla, vara på bibliotek och tänka. Jag behöver få göra mina saker och han vet det. Han respekterar mig så pass mycket att han sällan kommer ut till mig i vardagsrummet och petar på mig. Det är väldigt snällt, men betyder alltså att jag får ha lite styre i den saken – att jag får vara needy. Och vartenda kille som jag varit involverad i har gillat mig som needy faktiskt. Kanske för att jag är så jävla oneedy som person. Jag ska alltid klara allt själv, alltid. Även om jag inte når, så ska jag stå på tå, hoppa och klättra tills jag ramlar ner och måste ha hjälp. Så fungerar jag. Jag vill alltid försöka själv och det har lönat sig så otroligt mycket.
Inte minst på gymmet där jag gått från att ta en träpinne till att ta 50 kilo i fri stång i knäböj. Det är inte fy-skam. Egentligen delar jag inte med mig av träningsresultat för folk tenderar att antingen må dåligt av att höra om sådant eller bli jävla elaka bara. ”HAHA TAR HON INTE MER??” typ. Ungefär som när man går på en fest och folk förväntar sig att jag ska vara ”aa i alla fall minst 175cm lång”. De människorna som alltid ska hitta fel på en för att de får dem själva att må så mycket bättre. Gud i himmelen om de visste om alla mina brister. Vad glada de hade blivit! Om de visste att jag kan få muffinmage i för tajta byxor, att jag har tuttar som lever sitt eget hormonella bergodalbaneliv där de i ena veckan är som hårda jävla meloner och den andra är lurre as fucking fuck. Om de visste att jag hatar att vänta på saker, att jag skjuter upp allt till sista minuten, att jag kliar mig i hårbotten och mjällar som fan och dessutom inte gör ett skit åt det för att jag gillar att klia mig i hårbotten, gillar att dra upp sårskorpor så mycket att mjället är värt besväret. Tänk om de visste att jag är slarvig, att jag är dålig på att göra det jag ska och att jag är hungrig exakt hela tiden. Ja, det där kan vi ju prata om i evigheter. Det där med mina nackdelar.
Men det märkliga händer där i den där sängen. Jag sätter mig och tittar in i Martins ögon medan han ligger nöjd med livet som vanligt. Vi båda är nöjda fan hela tiden med vårt förhållande. Jo, han ligger där och jag säger det rakt ut; ”du.. det där med mondaybar.. jag vet inte hur gärna du vill gå.. men jag vet inte om jag vill det”. Jag berättar om att jag hellre vill måla ägg, kanske ta en bio, käka middag och vara hemma. Jag berättar att det inte längre handlar om vädret, att det är jag som har förändrats. Att jag har blivit vuxen helt enkelt. Jag har vuxit ifrån festerna. Jag vill hellre vara pigg, orka saker och jobba. Jag vill inte, även om man kan festa nykter, lägga min tid på att ens gå på dem. Jag vill lägga min tid på honom och det är då jag måste säga det jag varit lite rädd för att säga;
”Jag är bara lite skraj att du kanske tröttnar på oss. Att du tröttnar på att alltid vara med mig liksom. Att jag alltid vill umgås med dig typ.”
– Haha, absolut inte.
Han kysser mig och hans ögon tindrar till.
– Jag blev bara mer kär i dig när du sa så.
”Blev du? Jag är inte tråkig då?”
– Inte alls. Du är min drömtjej.
Det var svårt att inse att jag helt enkelt hade festat klart i livet. Det var på nyår som jag förstod att jag var klar med det. Jag är aldrig sugen på fest. Jag vill hellre träna, äta god mat och göra andra saker för mina pengar än att kröka bort dom. Jag och min kille dricker kanske någon eller ett par vinare i veckan. Tillsammans. Det räcker. Jag vill aldrig mer köpa en BiB, aldrig mer kasta femtio spänn på en trött öl, aldrig mer shotta lakritsshots tills huvudet snurrar och allt blir svart.
Så jag säger hejdå till unga och dumma Eveline, Stjärna, Eve, Ewe, Evve.
Och hej till vuxna Eveline, Stjärna, Eve, Ewe, Evve som vill lägga sin tid på sann, äkta lycka.
🙂
