I mina glansdagar, då jag var ung, vacker och hade rutor på magen (vilket är beklagligt länge sedan) tittade jag mycket på hockey. Under VM missade jag knappt en enda match, även dem som Sverige inte spelade, jag var ju tvungen att bedöma våra framtida motståndare. Det var då och nu är nu och det har nästan bara varit fotboll för hela slanten. Tills jag ramlade in i en helt vansinnigt galet rafflande och spännande kvartsfinal.
Spöade vi verkligen upp de överlägsna kanadickerna? Japp. Såg mina ögon rätt? Japp. Krigade vi ner de bleka bastugrannarna så att de fick sisun att försvinna som själen ur en död kropp? Japp. Den där otroligt grymma målisen som håll nollan sist är alltså inte Lundqvist? Nej. Otroligt intressant! Japp.
Det blev sedan ett kort uppehåll från hockeyhysterin igår för att kolla in slutet av schlagerskramlet som pågick 6 km från mig. Det visade sig att nästa år ska de bara köra över bron utanför mitt fönster och fortsätta med skiten på andra sidan sundet. Omringad av schlagerbögar! Sveriges bidrag var nog dessutom det mest vedervärdiga jag sett. Låten är fantastiskt bra illustrerad i detta youtubeklipp: http://www.youtube.com/watch?v=3DOKZQN30lo
Ja ursäkta, det var bara en parantes. Nu tillbaks till det viktiga i livet, hockeyfinal! Mot Schweiz dessutom. Vem hade någonsin kunnat ana det? En match vi självklart ska vinna? Ja det trodde tydligen alla andra som mött dem tidigare i turneringen och de har alla fått bita i gräset, förlåt, käka is menar jag. I själva verket är deras förtroende så stort att det schweiziska folket är övertygade om att de kommer förstöra vår fest och stjäla hem guldet till någon gudsförgäten alpby.
Men ska vi verkligen låta dem göra det? Nej självklart inte, vi kommer inte bita i gräset, vi kommer bita på guldmedaljer och joddelnissarna får åka hem gråtrunkandes och tröstäta sin mörkaste choklad. NU KÖR VI – THE GAME IS ON!