I bakgrunden spelas ”Visa från Utanmyra” som är min och mammas absoluta favoritlåt. Den är så vacker att jag typ måste gifta mig till den. Fast jag tänker bara gifta mig om det är Martin som jag får göra det med. Annars skiter jag nog i det där med kärlek som ni kanske förstår av mina tidigare berättelser om min syn på kärlek innan vi blev tillsammans. Jag är inte mycket för att känna så mycket. Jag gillar att leva ett lätt liv utan dramor och ansvar över andras reaktioner. Martin är förmodligen den enda killen i världen som orkar med en så känslolös tjej som jag.
Nej, jag är fan inte känslolös när det kommer till oss två, bara vi liksom. Men jag menar att jag överlag kan vara lite för enkel för vissa killar. De blir ganska förvirrade när jag inte står i någon klänning och frågar om jag är fet i den, när jag inte bryr mig om min fula utväxt som gärna fått växa till axlarna om det inte vore för min mamma som säger ”nä, nu får du fan komma till salongen” i tid och otid. Jag underhåller mig själv gärna i timmar, låter killen bestämma ganska mycket för att jag helt enkelt tycker det är enkelt så och jag vill absolut inte ha något gap och skrik. Utåtagerande människor går fet bort. Jag stänger av och går ut ur rummet. Japp, jag bara går. HEJDÅ och tar mina saker. Och inget jävla ältande om saker man redan bråkat klart om. Det gör att jag förlorar respekten för personen. Om man måste ta till med så fula knep liksom för att försöka vinna en argumentation. Folk som lever i dåtiden är inte direkt folk jag ser upp till. För att uttrycka mig i mild text.
Jag har haft en ganska jobbig dag. Det var igår. Jag har blivit hemskickad precis innan operation, precis efter jidder med mitt jobb, precis när det ABSOLUT INTE skulle hända egentligen. Jag grät i pojkvännens soffa och han matade mig med glass och godis tills jag fick nog av min egen sorg och sökte nya jobb istället. Idag fick jag samtal om att komma in på intervju i morgon bitti. Det ska bli spännande att se hur dem jobbar och vilken roll de vill ge mig. Tydligen får man lära sig mycket nytt inom den branch jag alltså redan jobbar i. Hoppas det är riktigt bra.
Jag tog tag i skolan på samma gång och fixade med slutbetyg, med allt. Jag ska göra särskilda prövningar och nu i höst ska jag vara helt klar, ska jag komma in. Sedan är mitt röriga liv över. Då är jag student på heltid och jobbar kanske varannan helg istället. Jag är klar med det här. Jag känner det nu. Jag är klar med att ha 23424234 bollar i luften. Jag vill ha lite lugnt, lite stilla. Jag vill spara pengar till vår resa till 2017, vill åka till hans stuga och fiska, vill dra på den där charterresan och läsa pockets medan han får kärleksattacker och måste kyssa mig. Jag är klar med mitt skitstressiga liv.
Eller nä, nu ska jag till mitt stressiga jobb och skriva upp mig på nya tider, hahaha! Kul.. kul att jag försökte i alla fall.. och sen ska jag köra cardio + mage innan jag tar mig hem och äter mammas fantastiska svampstuvning med det där köttet. Det är så jävla härligt när någon annan lagar mat åt en liksom. Lite bortskämt. Typ som när min fantastiskt jävla skitporriga kille steker falukorv utan t-shirt. Det är som att klockorna inte bara stannar, utan också smälter. Jesus christ som man säger.