En lektion i fotografisk nakenetik

Har länge velat skriva om detta. Med viss risk för att bränna broar. Men nu kommer det ändå. Efter att ha arbetat som professionell fotograf i ett halvt årtionde så vill jag säga några ord om hur svårt det här jobbet kan vara. Inte som ni tror att hitta modeller utan modeller som går emot fotografen. I efterhand.

Alla ni nittio procent som betalar för att bli fotograferade har jag aldrig haft några problem med. Men ni sista tio procents om anser er vara ”riktiga modeller” har jag tyvärr haft större problem med. Om vi gör TFP ihop (det betyder att alla ställer upp gratis mot gemensamt resultat) så är det ett ömsesidigt avtal där vi båda bjuder på vår tid. Hur vi använder bilderna kommer vi samtidigt överens om.

Dock så får jag och alla mina fotografkollegor i efterhand oftast ganska hotfulla meddelanden att de ångrar sina bilder som de tidigare godkänt, speciellt när de varit halvt eller helnakna. Den allmänrådande orsaken är alltid en av två saker. Hon har skaffat ny avundsjuk pojkvän eller skaffat ett ”seriöst” jobb. Vi har förståelse för att livssituationen kan ändras. Speciellt om det handlar om jobb. Era nya svartsjuka pojkvänner bryr vi oss mindre om. Men speciellt när man fotar mer naket så bygger man ändå upp ett förtroende och det är något jag värnar om mycket att behålla. Så resultatet är att jag får ta bort många bilder som jag ställt upp på gratis och lagt ner många timmars jobb att få skapa.

Ni som är exhibitionistiska och gillar att ta sexiga bilder borde ta både en och en andra extra funderare innan ni kör plåtningar med oss. Får vår bådas skull. Vi kan trolla och få er att se ut som gudinnor, ett minne för livet när ni blir gamla och skrynkliga. Men stå då för det. Kom inte en massa år senare och be en radera det vi åstadkommit tillsammans. Ni är dock väldigt få (som tur är) men jävligt jobbiga. Stor kram till andra ni andra och ni mina vänner är många! Ingen av tjejerna på bilderna här har något med saken att göra….