Ett brev och en eftertanke:
Den enda film Steven Spielberg ångrar, det är filmen ”Hajen”. Du vet den där när en högintelligent mordisk Vithaj tuggar sönder en båt, klättrar in i korridorerna och letar igenom alla kabiner tills han hittar den halvnakna tjejen och käkar upp henne. Spielberg ångrade den filmen när han förstod vilket hemskt oförtjänt ryckte han därmed gett åt hajar och hur många av dessa vackra djur som dött på grund av det. Idag fick jag även ett brev från Leonarod DiCaprio, ni hittar det längst ner:
Här och nu vill jag för evigt döda myten om att hajar är farliga. Sanningen är helt annorlunda, otroligt sorglig men sann. Det finns runt 100 huvudarter och 500 underarter av hajar i våra stora som små pölar på vår plaskvåta planet.. Av dessa har människor blivit attackerade av ett dussin av dem. Varav hälften är enbart från tre av dem. Tigerhaj, Tjurhaj och Vithaj. I den ordningen. Av dessa tre är alltså den som är störst och ser mest läskig ut – Vithajen, den snällaste.
Människor står inte på hajars meny, de flesta som t.ex. dör av Vithajsattacker är surfare som Vithajar misstar för sälar framförallt i Sydafrika och i Australien. När de ligger och paddlar på surfbrädan är de förvillande lik en säl. En attack avslutas oftast lika snabbt som den börjar, Vithajen spottar ut människan när den inser att det inte är en säl. Det hela är alltså ett missförstånd. Ibland hinner surfaren förblöda till döds innan sjukhus hinner uppsökas.
I snitt avlider 5 människor per år av hajattacker. Sätt det i relation till hur många som dör av malariamyggor, blir ihjälsparkade av hästar, bistick, rabieshundar, ormbett, för att inte tala om flodhästattacker, ja jag kan hålla på hela dagen. Ni får googla fram statestiken själva.
Men detta oförtjänta rykte tvingas runt närmare 75 miljoner hajar sätta livet till VARJE ÅR! Men inte bara p.g.a ryktet utan även en villfarelse. Framförallt i Asien, speciellt i Kina så är hajfenssoppa bland det absolut ”finaste” du kan äta. Hajfena smakar absolut ingenting. Som smaklös, trådigt gummi. Men det är ju ”HAJ”! Whohoo! Så de smaksätter soppan med massor av andra kryddor och slänger i lite kyckling för att någon ens ska palla att sleva i sig sorgligheten. Det är speciellt populärt på bröllop och andra högtidligheter.
Hajar är en dröm att dyka med. Ett urtidsdjur, så vackert, kraftfullt och smidigt. Top of the chain, (om det inte vore för människan.) Men vart jag än dyker så ser man dem mer och mer sällan. Dödlig, bokstavlig sorg. Nedan är en bild på en Valhaj. Namnet är ganska förvillande. En val är ju ett däggdjur och en haj är en fisk. Men den kallas så därför att den är så gigantisk. I själva verket är den både världens största haj och fisk. Med ett riktigt modemönster på kroppen. Dessa snälla monsterfiskar kan bli upp till 13 meter långa, och är de snällaste och fredligaste varelserna du kan möta. De har inte ens tänder, de silar bara plankton. Men de har samtidigt den största hajfenan och är så snälla så de är alltför lättfångade.
Jag är själv redigt trött på alla snyfthistorier från alla tycka-synd-om-djur-notiser och annat men det här ligger mig så otroligt varmt om hjärtat, så jag lovar att bara skriva om detta en enda gång. Om du lovar att aldrig någonsin äta hajfenssoppa.
Här är brevet jag fick idag från Leonardo DiCaprio, genom min organisation jag jobbar för, så även om vi inte känner varandra så var det direkt riktat till mig och alla mina kollegor, ja ni fattar:
Dear Gino,
Experiencing the unique beauty of the underwater world as a diver inspires me to do what I can to protect our ocean and its inhabitants, particularly magnificent species like sharks and rays.
Sharks and rays are being pulled out of the ocean at unprecedented levels. Each year tens of millions of sharks are killed to meet growing demand from Asia for “shark fin soup” often used in weddings and other special occasions. The meat of sharks and rays is also prized in Europe and, increasingly, the gills of manta rays are sought for a traditional Chinese health tonic. Believe it or not, this lucrative international trade remains virtually unregulated.
Please join me and Project AWARE in our efforts to secure limits on shark and ray trade.
We have an opportunity to turn the tide as officials from countries around the world convene in Bangkok for a conference of the Convention on International Trade in Endangered Species (CITES). There, they can decide to protect a record number of shark and ray species – including oceanic white-tips, hammerheads, and mantas – from the unsustainable international trade that threatens their survival.
Sharks and rays are simply not cut out for intense fishing pressure. Most species grow slowly and produce just a few young. The resulting population declines are widespread and in many cases severe. Depletion of these critical species threatens ecosystems, livelihoods, and eco-tourism.
Take Action: Tell governments to vote ‘yes’ on proposals to control trade for these vulnerable species.
Through Project AWARE’s petition, I’m calling on country delegates to list sharks and rays under CITES and hold international trade to sustainable levels.
Join this growing voice of concerned citizens acting to protect these species before it’s too late.
Thanks for your support.
Leonardo DiCaprio
Det roliga är att jag var på Phi-Phi Islands i Thailand när de filmade ”The Beach”. Det var tusen år sedan, då ingen jävel visste vad Phi-Phi var för något. Det fanns några få bungalows, någon restaurant, en reaggiebar och några glada tjejer som just träffat Leonardo. Det var innan Tsunamin svepte bort allt från ön och långt innan den exploaterades. Jag träffade honom inte då men det var då han tog upp sin dykning om jag förstått det rätt. Och där har jag dykt sedan i flera år och det är mycket haj runt där! Framförallt black-tip sharks!
Kramiz Leonardo for joinging my course, från en tillfälligt extremt militant djuraktivist – Gino Lundqvist —