Håll Käften För Helvete

Den som i dag dristar sig till att ta sig ner i SL´s tarmsystem för påtvingat utnyttjande av kollektivtrafiken behöver inte vistas där många minuter innan vansinnet knackar på den mentala dörren. Det värsta gisslet förutom förseningar, överfyllda vagnar, påträngande skräptrubadurer är det satans kacklandet i mobiltelefoner. Det är det absolut värsta.

 

 

 

 

Folk, i synnerhet kvinnor inom ett visst ålderspann, verkar helt ha tappat stilen. Man sitter där skamlöst och låter helt ohämmat analmunnarna fladdra som vore de auktionsförättare, låtande omvärlden ta del av vilken trivial privat skit som helst. Det är outhärdligt och det är så fräckt att jag baxnar. Det är lika illa som om de skulle lägga en bajskorv bredvid en på sätet, lika privat – lika oacceptabelt.

 

 

 

 

 

Jag förstår om folk känner ett behov av att ringa ett kort, viktigt samtal om något som betyder något. Sjukdomsfall, ärenden som rör barn – ja ni vet vad jag snackar om. Men att sitta och prata rakt ut i 20 minuter om precis ingenting – högt och ljudligt – fullkomligt ignorerande att alla andra kanske finner det besvärande är inte ok. Det är, förutom ett tecken på intellektets degenerering, så stillöst och trashigt att det borde vara straffbart.

 

 

 

 

 

Jag betalar inte 800 kronor i månaden för att utnyttja SL´s medeltida kollektivtrafik och dessutom bli mentalt knullad av dessa pladdrande papegojhjärnor. Man har rätt att kräva något för de pengar man betalar. Kan inte tunnelbanan gå i tid kan man i vart vall kräva att medpassagerarna visar någon form av respekt för varandra. Det är kanske för mycket begärt i dessa tider då alla vill rida Den Stora Tomhetens Slappa Balle och tillbringa sina liv i asociala medier.

 

 

 

 

 

I går, som alla andra dagar jag har grabben, åkte jag totalt fyra turer i detta kloaksystem som tar Stockholmarna fram och tillbaka till sina arbeten för att de skall ha råd med ett halvt kilo hästkött att dänga upp på bordet när de kommer hem.

 

 

 

 

 

På tre av de fyra sträckorna var det helt omöjligt att hitta en plats där det inte satt en kacklande höna vilken förutsatte att jag var passionerat intresserad av hens triviala vardagsdynga. Varav en ägnade 10 minuter att förklara för någon i andra änden vilken tampong som var bäst. Det är ibland outhärdligt att vara människa – alla skit man måste ta sig över och förbi.

 

 

 

En stor stad är ett ställe där vi är ensamma tillsammans – vi måste lära oss att göra det lättare för varandra om vi skall orka med. Vi måste tolka tecken och visa hänsyn. Man visar väldigt tydligt att man har nollkoll och är hänsynlös när man helt utan filter släpper in andra människor – mot deras vilja – i sitt liv genom detta påtvingade lyssnande på deras bla bla bla. Det påvisar en social inkontinens vilken i sin tur låter ana en oförmåga att använda ens kniv och gaffel.

 

 

 

 

Så kära medpassagerare, vet hut, visa hänsyn och sluta prata skit i telefonerna när ni har andra människor runt omkring er vilka betalt 800 kronor för en något sånär värdig transport av den egna kroppen. För att uttrycka mig lite tydligare – Håll Käften För Helvete!