Lonely shadows following me
Lonely ghosts come calling
Lonely voices talking to me
Now I’m gone, now, I’m gone, now, I’m gone
And my mother told me son let it be
Sold my soul to the calling
Sold my soul to a sweet melody
Now I’m gone, now I’m gone, now I’m gone
Oh gimme that fire
Oh gimme that fire
Oh gimme that fire
Burn, burn, burn
Det har varit söndag och jag har jobbat hårt, sålt mer än någonsin på mitt jobb och jag har kommit hem till min kille som tänt ljus, lagt fram mat vi ska laga och som köpt små presenter till mig. Jag blev så himla glad. Jag älskar liksom småsaker som kan berätta att man känner en annan. Han hade köpt ett plickplock av saker jag gillar. Ölkorv, te och nudlar. Jag fick två jättefina träningstoppar med. Ena ska jag slampa till mig i framför spegeln i morgon och langa upp på instagram med töntiga hashtags. Men åh.. Han kan göra mig så lycklig som ingen annan i hela världen kan.
Annars är livet lite som vanligt förutom att en helg helt utan alkohol fick gå förbi. Jag fick sitta med Cola Zero och se mina vänner bli fulla. Det var en kul upplevelse. Min underbara man ställde sig sedan på Centralen och sa något som satte elektriska stötar i mitt hjärta.
”Du är mamman till mina barn”
Det var så fint sagt. Och grejen är att jag mådde bra av att vara den som var nykter. Jättebra. Jag vill fortsätta så. Jag vill vara den nyktra på festen. Det känns skönt att ha koll, att vara tråkig, haha! Jag känner mig lite extra nördig då. ”Nej tack, jag gillar inte alkohol”, haha! Så härligt svar liksom! 🙂
I veckan ska jag och min kille ta hand om min underbara katt. Min Obi kommer hit och ska bo här. Han ska mysa i mitt knä, spinna som en liten bebis och jag ska vara lycklig i själen. Min Obi, mitt allt. Han har varit så saknad. Min gråa bebis. Jag ska köpa kattmat i morgon och kattleksak för mina ihoptjänade små pengar. Nej, inte alla. Några ska jag lägga i en burk som jag ska spara till min och Martins semester förstås. I sommar åker vi på charter. Han och jag, jag och han. Min Norrland.
Jag kan bara inte förstå att jag får vara ihop med en så fin kille. Jag är så tursam. Jag älskar honom så himla mycket. Hela min själ, hela mitt hjärta älskar den där killen så himla mycket. Jag älskar allt som har med honom att göra. Allt. Jag älskar hans knäppa historier, hans otroliga naturliga vis han alltid har, hans kärleksattacker när han måste kyssa mig intensivt och säga så fina saker att jag måste spara dom, skriva ner dom på något slags psykiskt luktpapper i mitt huvud. Jag älskar till och med det han inte älskar med sig själv. Jag älskar när han rapar hela tiden och blåser bort dom för att inte jag ska känna lukten av dom.. Jag älskar när han först bestämmer något och sedan kommer på att han bestämmer för mycket så han vill låta mig bestämma, men så kommer han på att det han bestämde ändå var bättre så han övertygar mig att det är så vi borde göra och sedan blir det alltid så. Jag älskar när han blir ofokuserad och inte hört vad jag sagt och så kommer han på att han visst får fråga mig om vad jag sa, att det är okej, att han inte kommer bli utskälld för det, och så blir han så lycklig över en så liten sak som att han inte måste vara hundra procent fokuserad på mig, att det är okej att inte ha hört vad jag sagt, att jag inte kommer flippa över småsaker, så han kysser mig i hela ansiktet och säger att han är glad med mig.
Han är min bästa vän. Min andra halva. Verkligen.
Nu måste jag sluta sväva på mina rosa moln och kraschlanda på jorden i en tråkig bok.
