Vilket väder hörrni! Jag blir alltid så glad av sol! Jag har varit så fruktansvärt duktig i skolan btw. Jag gjorde klart ett ganska omfattande arbete igår i engelska retoriken. Det gick bra tror jag. Det var väldigt personligt, så jag är lite nervis. Liksom.. är det dåligt så.. ja.. då tar ju jag skada av det, haha. Men det är ämnet ”språkspecialisering” jag går nu som det är lite knepigare uppgifter. För mig innebär det att jag ska kunna skriva lika känslomässigt på engelska som på svenska, och att hitta de rätta orden för allt är mycket svårare på engelska.
”ÖÖH VADÅ KAN DU INTE ENGELSKA”
Jo, jag kan engelska rätt så jävla skitbra faktiskt. Jag har gått i engelsk skola både i grundskola och gymnasiet. Det är inte det att jag inte kan engelska, utan att jag är sämre på att hitta känslan i ord. Det är lättare med metaforer och sådant på svenska. Att dessutom hålla sig ifrån att upprepa ord är också svårt. Man har några favoritord i engelskan som man gärna använder hela tiden. ”Really”, ”great”, ”precious”, ”golden” osv. Jag har några som dyker upp väldigt ofta och jag får gå tillbaka, korrläsa, göra om och göra rätt. Jag är faktiskt bättre på att tala engelska än skriva. Vilket många finner märkligt för de allra flesta svenskar har svårare att få ur sig orden rätt i tal än i skrift. Det däremot.. det tror jag handlar mer om skam för att låta ”som en turist” än om okunskap.
Och nu var det ett tag sedan jag skrev om min pojkvän förutom ett litet inslag om lördagen när jag gjorde bort mig och var en skitdålig flickvän. Nej, jag var inte otrogen och nä, jag gjorde väl inget som går emot förhållandereglerna. Jag var bara full och dum i huvudet. Jag erkänner det även om hans gamla flammor gärna spökar för mig på internet (haha). En av dem skickade ett långt mail till mig bara för någon dag sedan och grejen är såhär; sure, jag är en SKITSNÄLL människa, jag är VERKLIGEN det. Jag tycker om allt och alla – till en nivå där jag blir naiv och dum i huvudet. Jag kan ta upp ett exempel..
Jag dejtade en kille ganska seriöst ett tag. Han hade en f.d. tjej / f.d. ragg / något i den stilen som först skulle in och gilla alla mina bilder på internet som ett slags ”HEJ JAG FINNS HÄR Å JAG HAR LEGAT MED DIN KILLE” eller något, jag vet inte, jag vet bara att det var alldeles för tätt inpå för att vara ett ”HEJ JAG VILL BARA VARA VÄN”. Sedan mailade hon ganska mycket med mig och ville vara en slags kompis på internet. Jag sa till min dåvarande snubbe (eller vad han var) att jag ville mäkla någon slags fred för att det kändes bättre. Han tyckte det var en sjukt dålig idé, men sa typ ”aja, gör vad du vill”. Så jag blev vän med henne och hon skrev om lite allt möjligt i sitt liv. Om sin egen kille, om sina tankar och känslor osv. Allt var okej tills jag postade något smått dramatiskt på instagram som skulle kunna ha å göra med att jag och min snubbe inte var sams. Ja men ni vet, en quote eller något som var sådär inte alls glad. Då högg hon tag i mig direkt, frågade vad vi hade bråkat om, skulle veta alla detaljer. Först trodde jag att hon brydde sig, men efter att vi en gång hade fejkat ett bråk, så fick jag se vad för slags sms hon skrev till honom direkt efter jag bekräftat låtsasbråket i mailkontakt. Det var sms såsom ”hörde att ni inte hade det bra, vill du ses på en fika och prata om det? hon är inte värd dig” osv. Jag blev faktiskt riktigt ledsen för även om utsikten var så glasklar, att det var så självklart ifrån början att det skulle bli så, så ville jag faktiskt ge det en chans ändå.
Men, för att ge er ett härligt slut på sagan, så kontaktade hon faktiskt mig i ett senare skede och ville ses på en fika med bara mig. Jag och den där killen var i någon slags svacka tidigt i somras där vi hade råkat falla dit för varandra igen och jag visste inte riktigt vart jag stod någonstans för att vara ärlig. Då satte vi oss ner på Café 60 och hon visade alla sms, berättade om hur på han hade varit och om bilder han tagit på sitt eget kön och skickat till henne. Jag fick se allt. Jag fick se tid och datum. Jag fick höra vad han hade passat på att göra när jag var i USA och jag mådde så pass illa att jag gick hem och kräktes av ångest.
Och efter det ville jag ALDRIG se honom igen.
Så hon och jag blev even-steven efter det som ni kanske förstår. Jag förlåt hennes beteende mot mig för att hon faktiskt räddade mig ifrån att kasta tid på en mytoman till människa. Han hade levt dubbelliv även under den tiden han träffat mig och jag insåg att det aldrig kommer att finnas ett undantag i hans liv. Ingen är ”tillräckligt speciell” hur mycket man än önskar att man kan vända honom, så går det aldrig. Han ljuger, manipulerar och gör allt för att leva det där dubbellivet och det är bara så han helt enkelt fungerar.
Jag önskar givetvis att jag hade förstått det långt innan för då hade jag aldrig talat sanning till honom. Han hade aldrig varit värd det faktiskt. Jag hade heller aldrig haft ångest över saker och ting. Och det sköna med det där avslutet där jag fick se hans sanna färger är att jag gick ur den relationen så enkelt. Jag har inte haft något slags sug efter att träffa den människan. Jag har inte känt ett någe för något som kopplas till honom heller. Jag stängdes av så hårt av att jag blev helt kall inombords.
Därav har jag lite svårigheter med det där att vara kompis med min alltså nuvarande killes föredetta ragg och dylikt. Även om jag gärna är vän med alla i hela världen, så finns det liksom en gräns. Jag tror att han drar den exakt där jag drar min. Nu är dock mina ex inte särskilt aktiva på internet (haha), utan de lever lite mer dolda nördliv, så jag tror inte att någon kommer ens peta på Martin. Inte mig heller för den delen. Jag har ingen kontakt med dem alls helt enkelt. Jo, ett ex har jag kontakt med, men det handlar bara om vår katt. Inget mer. Jag är inte så intresserad av vad mina ex gör egentligen. Jag är busy med mina egna saker hela tiden. Busy med att plugga 150%,, jobba 2 jobb (snart tre), träna och umgås med min allra bästa vän och soulmate; min Martin. Vi hänger jämt och vi älskar liksom varandra så hårt att ingen av oss vill sluta umgås liksom. Idag är, som ni vet, en dag då jag normalt är hemma egentligen, men vi valde att ses och laga mat ihop, hångla och spela rollspel. Han ville iofs mest bara hångla hela tiden, haha!
Tillbaka till hur vi har det; vi har det dödsbra. Jag fick en så vacker påskpresent att jag började gråta. Halsbandet på bilden med tillhörande örhängen. Han fick en fin tröja av mig ifrån mitt jobb och vi gillar att promenera i solen, kramas, hångla (haha), träna en heeel deeel, nörda oss med våra nörderier (haha), ha alldeles för mycket och för bra samlag hela tiden och äta en hel del. Jag äter i och för sig mer än han gör, men vi skämtar om att jag har ett hål istället för en magsäck. Allt bara försvinner, haha!
Vi har världens bästa förhållande. Ärligt talat. Vi blir typ mer och mer kära för var dag som går och han blir bara större och större (haha). De som tyckte att han var biff förut ska se hur han ser ut nu. Jävla terminator. Enorm. Jag måste sluta laga så mycket kött till oss hela tiden. Till och med jag är större nu. Inte i midja eller så, men i axlar. Känns lite konstigt. Jag brukar försöka göra mig mindre på bild, haha! Typ ta fram ena armen för halva kroppen eller något. Aja, pojkvännen tycker att jag är snygg i alla fall. Det är väl det som räknas. Det är ju han som är PT också.
Nu är klockan ganska mycket och jag borde försöka få med en punkt på mitt arbete i Marknadsföring innan jag går och kramar på världens lenaste kille. Det är bara jag som får göra det säger han. Bara för att jag har en kall kroppstemperatur. Det har tydligen ingen annan tjej haft som han har träffat. Vi är en sällsynt sort förstår ni. Härligt att mina marknadsundersökningar om hur tjejer är får baseras på min killes ragglista, hahaha! Synd att han inte kan göra tillbaka-kaka på min lista. Han är liksom typ nummer femton eller sexton eller något. Jag snittar alltså en ny sexpartner om året. Skamligt hur oslampig man varit som singel.
Nej, hejsvej på er, nu ska jag skynda så jag får kramas som sagt.