Hans gröna ögon tittar in i mina bruna medan vi sitter i soffan.
– Vad är din fetisch, Martin?
”Min fetisch…?”
– Ja..
”Jag tror ärligt talat att du är min fetisch.”
– Tror du?
”Ja.”
Jag övertygas om det. Jag har alltid varit hans svaga punkt, hans akilleshäl. Jag är den enda tjejen som kunnat komma in i hans liv och snurra till allt. Det spelade ingen roll vilka muskler de hade, om de var opererade, om de älskade honom.. jag tittade in i hans ögon, drog mina fingrar längst hans nacke och han föll. Vi föll. Vi hånglade om och om igen. Vi slutade inte. Det gick inte att sluta. Och vi kände så mycket på samma gång. Vi kanske redan förstod då. Han gjorde det.
”Jag har ju liksom haft koll på dig.”
– Va?
”Ja.. jag har haft koll på dig på internet.”
– Har du?
”Ja..”
– Vad modig du är som erkänner det.
Han och jag kan titta på varandra, ja bara titta på varandra, och typ känna att vi inte kan låta bli varandra. Det har liksom varit så sedan första dagen jag träffade honom. Helt sjukt. Vi kan liksom inte vara i samma rum utan att kasta oss över varandra. Det är som det värsta knarket jag varit med om. Han är alltså värre än Cola Zero för mig. Han kysser mig så bra och det bästa.. det bästa.. är alla vackra saker han säger.
”Eveline..”
– Öh.. ah? (säger en full tjej som drar upp byxorna efter att ha kissat på krogen på delad toa)
”Jag älskar dig mer än allt i hela världen.”
Och det bästa är att han säger det när jag är jag. När jag är rolig och fläng, helt mig själv. Han säger det när jag vill höra det som mest, när jag behöver veta det. Jag är inte lika bra på att uttrycka mig i tal, jag vet det, men jag har ritat lappar till honom varje vecka sedan juli/augusti. Vill ni veta det ABSOLUT bästa?
Han hade en inbjudan till sin bästa väns bröllop på kylskåpet. Under den var en lapp och till en början vågade jag inte läsa vad som stod på den (det syntes alltså inte), så jag frågade Martin om jag fick läsa den och han sa direkt.
”Det är den första lappen du skrev till mig. Jag har sparat den.”
Jag visste inte riktigt vart jag skulle ta vägen. Hade han sparat lappen i veckor, månader? På kylskåpet?
Det.. det var så fint.
Åh, min Martin. Tänk om du kunde se dig själv ifrån mina stora ögon. Min livskärlek. Mitt allt.