Var på bio i dag med barnen och såg Röjar-Ralf. Idén är ju bara så genial. Varför kom inte jag på manuset? En sådan historia borde jag lätt kunnat kläcka. Filmen har chansen att vinna en Oscar i klassen bästa animerade film, så där rök min Oscar.
Röjar-Ralf fick mig att tänka tillbaka i tiden. Nu är det 31 år sedan Nintendos Game & Watch slog igenom. Ni snorungar som inte känner till dessa spel kan jag berätta att det fanns både singelspel och dubbelspel. Singelspelen hade en ruta, dubbelspelen hade två rutor och man kunde fälla igen spelet för att det skulle få plats i fickan.
Spelen var även utrustade med en klocka, därav namnet ”Game & Watch”. Man kunde alltså spela och även hålla koll på klockan. Fattar ni vad grymt high-tech det var???
Spelet som var absolut populärast i början var det orangea dubbelspelet Donkey Kong. Men det ville jag själv inte ha, just av det skälet. Jag ville ha något som ingen annan hade.
Mitt första spel var Oil Panic. Spelet gick ut på att en gubbe skulle fånga oljedroppar som föll ner från ett rör i taket. När hinken var full skulle han tömma den i polarens större hink. Polaren sprang omkring på nedervåningen.
Missade man fånga en oljedroppe började det brinna på golvet. Tömde man hinken utan att polaren fångade upp oljan skvätte man ner individer som stod ute på gatan.
Minns än i dag hur pulsen steg och händerna blev svettiga när man för första gången höll på att varva spelet.
Om man jämför det Oil Panic med dagens spel … jag fattar inte hur man orkade spela timme in och timme ut. Kollar man på det här youtube-klippet så tröttnar man ju efter 30 sekunder. Bara lyssna på ljudet, herregud …
Men å andra sidan … det fanns ju inget annat. Det här var det grymmaste man kunde ha i början av 80-talet.
Har fortfarande kvar mina Game & Watch. Kanske borde tjacka ett nytt set batterier och se om jag fortfarande besitter kunskaperna att varva spelet.
Eller så drar jag det i väggen efter en minut. Vi får se.