Jag lekte alltså Tarzan för ett och ett halvt år sedan på en Karibisk ö som heter Dominica och ligger som ett grönskönt smycke mellan varm sol och bländande hav. En dag svingade mig från en paradispalm i en lian (ok rep då) ut i det smaragdskimrande härliga vattnet, något vi gjort många gånger förr. Bara det, att just denna, för mig, mindre lycksaliga dagen var det lågvatten och jag missade dessutom precis en våg, varav jag smällde i foten i botten med det fatala resultatet att den såklart gick sönder.
Det blev operation på Martinique, första flyg hem till Januarikylan, och halkgång bland isspeglar och snöfrost på darriga förhatliga kryckor. Nu fick jag även två titanskruvar inborrade i foten och de skulle ut efter ett år enligt min kirurg.
Denna bild visar faktiskt EXAKT det träd jag svingade mig från!
Lite mer än ett år senare uppsöker jag läkare för att ta tag i saken. Blir skickad till röntgen dagen efter läkarbesöket och röntgenbilderna mailas samma dag tillbaks till läkaren. Nu var det bara att vänta på tid för operation titanurskruvning. Tid kunde det tydligen ta, speciellt med tanke på att det är sommar och kirurger då hellre ligger i hängmattor på Österlen, jagar gräsklippor runt villan ute på Sandhamn eller zippar Margaritas i Mexiko, vad vet jag. Fine. Inte mycket att göra åt.
Tiden går. Jag försöker ringa efter någon vecka för att höra varför jag inte fått någon tid. Svaret jag får är att min läkare är sjuk. Ok. Tiden går. Och går. Och går. Idag fick jag nog. Ovisshet är bland det mest frustrerande som finns. Jag stegar in ilsket på mottagningen. Får träffa samma sjuksköterska som sist, hon knappar in mitt personnummer i systemet och upp kommer följande kommentar. ”Skruvarna är väl förankrade i ben och ankel och förhindrar ingen rörelseförmåga. Patienten har inga besvär. Operation medför alltid risker. Beslutar därför att inte kalla till operation – Överläkaren”.
Wow. Det var ju faktiskt fantastiska nyheter! Jag slipper operation. Men varför har jag inte fått detta besked? Den lilla detaljen hade tydligen ”hamnat mellan stolarna”. Jaha. Med det glada beskedet kunde jag inte bli arg över den detaljen. HELSKRUVAT!