En utflykt:
Tack mitt fantastiska Söder. Jag kysser din mark. Älskar din style. Kramar om din kärlek. Beundrar dina vackra lundar och lovar hålla tyst om de hemliga favoritplatserna som vi delar. Tack och farväl för denna gång. Hoppas vi ses snart igen. Bara på söder kan man bo och sova ihop ett gäng dagar med två vackra tjejer som älskar varandra. Jag fick ingen live sexshow tyvärr men gud så goa ni var. Tack till er mina älskningar för er värme!
Istället satte jag mig på ett VEOLIA-tåg. De är helt horribla kan jag avslöja om ni inte åkt med dem tidigare. Godstrafik för getter typ och tågen måste vara importerade från Sibirien. INTE ATT REKOMMENDERA. Varmt som fan. Jag frågade ödmjukt konduktören om det möjligtvis fanns ett sätt att öppna fönstret så att vi kunde få in lite frisk luft. Svaret var: Ja, vissa går att öppna, andra inte. Summa summarum: Vår gick INTE att öppna. Rödblommig och överhettad var jag glad att jag hoppade av halvvägs till planerade Malmö i Nässjö.
Här har jag inte varit på nästan 13 år. Då hittade jag min flickvän som pluggade här. Nässjö har Sveriges (i alla fall då) högsta elpriser och äger titeln av landets mest meningslösa stad (jag är ledsen Backyard Babies och alla andra därifrån men denna stad har verkligen INGET att komma med. Ful som stryk. Intetsägande. Den borde brännas ner). Men min destination låg längre än så in i de mörka småländska skogarna. Granarna står och hånglar med varandra så tätt att det nästan är på gränsen till snuskighet.
Men min Chefsredaktör bor här och eftersom han inte har kommit till mig så fick jag komma till honom. Samtidigt som jag slapp det där jävla skittåget. Har nog aldrig jobbat med någon jag aldrig träffat i så många månader. Vi hade en grymt mysig kväll i går.
Men från Nässjö måste man ta sig till en Vetlanda och förvirrad och vilsen försökte jag hitta tåg eller buss dit från Nässjö järnvägsstation. Då frågar jag en random person om de vet var de går ifrån och en jättesnäll tjej säger att: Ska du till Vetlanda? Då kan du åka med mig! Jag bara gapar. For Real? Vilken hjältinna! Tack! Hon kör visserligen över en katt på vägen (inte hennes fel, kattjäveln jagade en fågel, så hon hade inte en chans att undvika den), men körde mig hela vägen fram till destinationen så det var storartat ärbart minst sagt! Så nu är jag här. Mer får ni veta sen! Kram!