Peripeti är ett grekiskt begrepp i teater som handlar om ”plötslig förändring”. Det är den där vändpunkten i dramat, som alla åskådare ivrigt väntar på. Livet är sällan likadant. Sofokles och Oidipus, skit samma.
Alla står inför förändringar. Jag känner igen dem. Går igenom dem varje dag. Jag tror ändå inte att människor förändras särskilt mycket. Däremot kan vissa uppfattas som positivt förändrade, när de genom god självinsikt lär sig hantera sina bra respektive dåliga sidor. På samma sätt kan de som inte använder sig av konsten att utveckla självinsikt uppfattas som negativt förändrade, oftast med all rätt, på grund av avsaknad av att hantera sina bra respektive dåliga sidor.
Varför ställer sig passageraren på gatan och säger det sista de vill ha sagt när de går ur passagerarsätet?
Kunde inte personen ifråga säga vad de ville innan de gick ut ur bilen?
En gång var jag ytterst nära att bli arresterad. Det var i början av nittiotalet när jag tillsammans med min kompanjon befann mig på en öde gata i London klockan halv fem på morgonen. Vi var ganska överförfriskade och på skoj misshandlade vi vår dåvarande skivbolagsdirektör med ihoprullade tidningar. Det var fruktansvärt roligt då. Nu också faktiskt när jag tänker efter. Det var den kvällens peripeti när poliserna rusade ur bussen med svingande batonger. Sedan följde en längre utläggning på ”Svengelska”, innan de förstod att tumultet var på skoj.
Sympatiserar med Charles Bukowski´s avsky för Musse Pigg. Denna osmakliga figur som med sina tre fingrar lyckats erhålla kärlek och aktning av alla världens barn. Hur fan kan man lyckas med bara tre fingrar? Jag kan inte lyckas räkna ut det. Inte ens om jag räknar på fingrarna! Ändå har jag FYRA fingrar! Walt Disney ligger kallt nedfrusen, självgod och hoppas bli upplivad när vetenskapen tillåter. Lyckas man lura världens alla barn kanske man blir så pass självgod så att man litar på att framtida vetenskapsmän ägnar sina liv åt att återuppliva ens nedfrusna kropp, i hopp om nya trefingrade figurer med kastratröst.
Uppkommer en ny peripeti när Walt Disney upp-micras?
Förutom kombinationen av Gin och Tonic, är kanske Ying och Yang den mest, i min kunskaps kista, största skatten jag kan förmedla.
Det mesta handlar om paradoxer. Den största är kanske varför vi aldrig får en chans att leva om våra liv. Magnus Uggla var ”på det” när han skrev ”Varför ska man ta livet av sig för när man ändå aldrig får höra snacket efteråt” Likt förbannat lever människan som om det gavs en andra chans.
Det ger inte chans till peripeti.
I livet har vi så många chanser. Vi kan ursäkta oss, ångra oss, ändra oss och ändå ändra oss en gång till och tillförskansa oss sympatier bland våra medmänniskor. Detta gäller inte för döden. Den är konstant, eller definitiv. Den är bara ett tunnelbanespår, ett rakblad, ett piller, eller en hagelsprakare ifrån. Men det är samma sammansättning av molekyler som ska fatta beslutet.
Inte heller chans till peripeti.
Därför kommer passageraren i bilen vänta med vad ska sägas när hon eller han håller i dörren, och står utanför bilen. Det känns tryggt. Smäll igen när du inte vill höra mer eller vänta om något som sägs känns tillfredsställande. Vi som sitter i bilen bakom undrar vad de håller på med. ”Kunde de inte snacka innan? Jag har bråttom till jobbet! Kör för i helvete! Jag kör fan på din bildjävel bakifrån nu!
Makt över peripeti !
Fan, vad kul allt är egentligen!
Rasmus Raz Lindvall / Kapten Svarthjärta