En krönika:
Nu vill jag för all framtids skull förklara min förkärlek till att intervjua folk och hur det fungerar i praktiken. ALLA intervjuer är med människor jag gillar och de är alltid i positivitetens tecken. Vi medmänniskor måste lyfta upp varandra, inte dra ner. Folk jag inte gillar väljer jag att istället ignorera. Jag publicerar dessutom inte en endaste bild eller stavelse som min ”intervjukarmrat” inte godkänt. Detta är kvalitet med intervjuer med riktiga, vackra, äkta människor och inte någon tabloidslampig sossetidning som t.ex. Aftonbladet. Dock är mina frågor ofta lite provocerande men det är för att de ska få chansen att skriva intelligenta svar på viktiga frågor. Alltså är det svaren som ska framhävas, inte ”hur jag ställer mina frågor”. Det finns dessutom ett stort läsvärde i den sortrens terminologi.
Dock måste jag säga att jag blivit otroligt positivt överraskad över hur alla vågar vara sig själv och bjuder på allt. Några få har tackat nej för en intervju, t.ex. Joakim ”Jockiboi” som först var överlycklig över att bli intervjuad men som sen totalt baxnade när han fick frågorna. De var bara rena raka frågor om allt som han skriver på sin blogg, men nu har han ”gått ut ur ett drogberoende” och det är väl positivt.
Nu anser han sig själv vara en förändrad man och självutnämnd psykologguru och uppmuntrar alla att skriva till honom som haft det svårt i någon form. Om man dessutom inte är aktiv på hans sida så hotar han alla att bli raderade som vän på Facebook.
Det är såklart oerhört fascinerande att någon kan få en sådan medial genomslagskraft, och det säger väldigt mycket om svenska folket. Mest låter det som att de flesta är totalt uttråkade.
Men absolut långt ifrån alla. De jag intervjuar här är så vackra och fina att mitt hjärta blöder av lycka!
Kramiz – Gino Lundqvist —
Hahaha vilken tönt! Intervjua mig istället 🙂