Om hur livet fyllda ämbar av glada överraskningar:
En riktigt hemsk sak hände mig för några dagar sen, det är därför jag inte bloggat tills nu. Kvällen slutade perfekt. Jag fick iallafall till ett sött hemsläp, och kvällen började riktigt trevligt med en nakenmassage och någon drink. Men snart upptäcker jag att hon har slängt i något jävulskap i drinken, våldtäcksdrog eller kärleksdrog (oklart vilket) varav jag snabbt försvinner in ett långt minneslöst vacuum. Resultat är att hon tillslut får panik och kontaktar hotellets reception därför att jag är på väg att dö.
Så stark var den nog dock inte men vad hon inte visste är att jag på senare tid syndigt slarvat extremt med min diet (iofs inget nytt, speciellt en som älskar att laga mat) och därför inte behövde mycket för att bli helt livlös, så in stormar personalen och tror samma sak. In rings ambulans som ger mig någon injektion för att se om jag lever, vilket efter jag efter en tredje shot tillslut reagerar på, genom att rulla ur sängen och faller med huvudet smack i kakelgolvet med pannan och blod över hela golvet. Ridå.
När allt verkar frid och fröjd, sår omsatt, återgår lugnet och tjejen åker hem. Men nej, inte för mig, jag vaknar på morgonen och ser att alla värdesaker är borta och inser att tjejen har drogat mig, slagit ner mig eftersom jag har ett sår i pannan och stulit min Mac Book Pro, iPhone 5, och en dyr klocka och lite fickpengar som är helt försvunna. Något jag INTE kan leva utan! (Ok skit i klockan kanske.) Livskatastrof! Jag går ut i poolen, tar ett en minut långt snabblopp, går sedan upp och där dör min sista energi, jag har bland annat inte ätit knappt på flera dagar och utan bränsle dör alla motorer vilket även vi människor är och faller ihop i en sorglig avsvimmad hög. Simturen tog priset.
Folk rusar fram och tror jag har dött igen (andra dagen i följd) tills någon ser mig flimrar lite med ögonen. Åker in till sjukan och efter några långa timmar i koma vaknar jag och minns ingenting av allt detta. Energidieselsoppa fylls i mina vener men jag mår värre än en påse skit inkletat i skridskor. Är rätt väck och sover mest första dagen, andra var så vidrig så jag inte önskar en levande människa att uppleva det, att känna hur kroppen mår illa i varje cell och samtidigt gråtfärdigt minnas sina förlorade viktigaste ägodelar! Något jag faktiskt önskar min värsta fiende. HEHE. Tredje dagen var idag och och blev utskriven och gick från död till superhjälte på 5 minuter!!!
Hur i hela fridens namn gick den kovändning till undrar ni? Jo, jag fick svaren på alla prover och tester som de hållit på med nu i tre dagar där det testat ALLT på mig för att försöka hitta vad som var fel. Ett resultat jag bävade inför för jag visste att det måste vara en hel del. MEN FICK PERFEKT RESULTAT PÅ ALLT! Jo bortsett från att jag hade lite för högt blodtryck men det var väl inte så konstigt på grund av vad jag fått i mig. Alla organ, alla kroppsvätskor hade perfekta världen. Officiellt har jag nu en perfekt välmående kropp. Eller? Men sen kom jag på att de missat en sak, att kolla min idiotiska hjärna som inte fattar en sådan enkel sak som att man äter helst mer än en gång om dagen och inte ”glömmer bort det” i nästan en vecka…
Sedan fick jag förklarat för mig vad denna skrämmande åkomman är, (eftersom folk oftast tror att man dött framför dem) vilken i alla fall inte jag hört talas om tidigare. Det är en ganska ny forskning, och kallas för ”Teknisk Utbrändhet” vilket egentligen går ut på att man ägnar sig åt vad som helst som är väldigt energikrävande som t.ex. att intaga rusdrycker och droger (eftersom det är gift som måste arbetas ur ur kroppen, vilket jag råkade ut för här) hårt sportutförande (dök i veckan igen så vägde nog in på mig) eller saker som arbetsnarkomani, stress, problemrelationer, aggressivitet och allt annat som är energikrävande och det sedan i kombination av att man samtidigt är så upptagen med det att man gör att man glömmer att fylla på energinivån genom att äta och dricka rätt.
Precis som en bil som får soppatorsk stannar den tillslut, och så gör kroppen med, när energin tar slut säger hjärnan att nu går vi in i sparläge, stängs av och vi svimmar och nu måste vi snabbt fy ny energi i oss innan den sista reservkraften sinar och vi slocknar för evigt. Läkaren sa att detta var vanligare än man kan tro. Nu vet ni det!
Idag är jag hemma igen i Supermantoppform (eller inte riktigt men en glad Superman iallfall) och möttes sorgset av att hotellrummet fortfarande saknar mina ägodelar och med en sista förhoppning hållandes i ett litet, litet hoppets snöre går jag till receptionen och undrar om de möjligen minns tjejen som snott mina älsklingar, vilket det till min förvåning gör! OJ!! Wow! Polisen hade stoppat och förhört tjejen och hotellägaren tagit kopia på hennes ID, så nu borde det gå att få tillbaks dem med en anmälning! TÄNK, jag kanske kan få tillbaks mitt liv.
En otroligt charmig receptionist ber mig författa vad som fattas och lovar tala med ägaren. Nästa sekund kommer den underbara hon tillbaks och säger att ”du förresten, är du åkte in till sjukan tog jag hand om dina värdesaker som t.ex. din dator och låste in dem i kassavalvet så ingen skulle stjäla dem”! GISSA OM JAG RAMLADE IHOP PÅ GOLVET AV CHOCK. ÄR DET SANT FINNS DEM HÄR SÄKERT PÅ HOTELLET? Slog den kiknande skrattaren till receptionstspjuver som totallurat mig och kramade om den omtänksamma ägarinnan.
Vilken dag! Mitt liv kom tillbaks två gånger om! Bulan i pannan är redan bortglömd…..tills jag måste ut genom dörren i morgon…
Bjuder på Men’s World snyggaste foto hittills!
Kramiz – Gino Lundqvist —