… och skall så förbli.
Denna dag för fyra år sedan hade jag precis landstigit på Agwe-stranden i Dominikanska republiken. Det var dag 1 i Robinson Karibien och jag var sjukt sjösjuk när jag fick fast mark under fötterna.
Då fokuserade jag hundra procent på just Robinson. Once in a lifetime experience. Drygt 200 svenskar har fått äran att vara med i världens bästa dokusåpa … eller reality show som det heter på engelska. Det tycker jag passar betydligt bättre.
Samma dag jag gick där på en paradisstrand, långt från Sverige, gick samtidigt en av landets kultfigurer bort. En hjärtattatck tog Håkan Florå ifrån oss. Håkan Florå blev endast 47 år gammal.
Håkan Florå undrar ni? Vem fan är det?
Ja, namnet säger inte mycket till gemene man.
Men om man säger Onkel Kånkel? Hur många nickar med huvudet och skålar med ett behagligt flin över hela fejjan?
Det ryktades en gång i tiden att Onkel Kånkel skulle bestå av etablerade svenska artister. Ja, typ Tomas Ledin, Per Gessle och Orup. Och de sjöng om könssjukdomar hos homosexuella eller pedofilernas volleybollturnering på sin fritid.
Medlemmarnas verkliga identiteter hölls hemliga och de verkade under pseudonymerna Onkel Kånkel, CP-Sven, Epilepsi-Kurt, Stomi-Bertil och Arne Tammer.
När Håkan Florå gick bort blev det offentligt att han var Onkel Kånkels frontman (och drivkraft).
Dessvärre tror jag inte det blir några fler Onkel Kånkel-skivor. När ”hjärtat” slutar slå, då dör allt.
Denna dag, den 15 augusti 2013, fyra år sedan en av könsrockens frontfigurer gick bort, skulle jag vilja länka till tre av mina favvolåtar med Onkel Kånkel.
Ta er tid att lyssna. Det ligger faktiskt en hel del kreativitet bakom. Plus de är fan inte musikaliskt handikappade heller.
All resperkt till dig, Håkan Florå.
Härligt att se Florå bli hyllad postumt! Onkel Kånkel och Eddie Meduza har ju som två förgrundsgestalter inom svensk könsrock blivit hårt kritiserade då texterna tagits för en uppmaning att på allvar motarbeta till exempel homosexuella och handikappade. Det har till och med bland riksdagsledamöter ropats om förbud. Jag ser det dock som om det handlar om en minimalistisk humor, där det vi skrattar åt reducerats till en rå kärna utan intellektualiserande omskrivningar och antydningar, som när de flesta på fyllan någon gång skrattat till tårar åt ordet prutt eller bajs i sällskap med en nära polare. Eddie Meduzas genmäle på förbudskraven var att kontra med att texterna var så uppenbart ironiska att vilken …idiot som helst förutom en riksdagsledamot kan begripa detta. Vårt kravfyllda samhälle ger oss vuxna få lekutrymmen, det är nästan enbart i samband med berusning, musik, sport eller sex det är legitimt att hänge sig åt saker som inte nödvändigtvis är samhällsnyttiga och/eller produktionsbefrämjande och där uttrycken inte behöver ta omvägen genom vårt censurerande överjag. Vi får tacka Florå för att han medverkat till att skapa ett sådant befriande rum.
Mycket bra skrivet, Klabbe. Undrar hur framtiden för könsrocken ser ut?
Tack! Lilla Lovis är väl det närmsta jag kan komma på som blivit uppmärksammat de senaste åren, tycker hon är rätt så rolig faktiskt, men är ju inte alls lika stor som nedan nämnda. Meduza, Florå och även den kontroversielle Delgada är ju alla bortgångna. Framtiden verkar tyvärr se mörk ut för könsrocken… Poplåten ”jag kommer” (eller vad den nu heter egentligen) som flitigt spelats i radio borde väl kunna klassas som könsrock?