En läskig frågeställning:
Kan män kramas utan att vara Gay? Kramas man så är man ju bög helt klart. Eller? Eller inte? Det är frågan. JAG vet att jag alltid har kramat om mina bröder och kompisar, vänner och okända killar jag träffat men som jag gillar. Och JAG tycker det är härligt. Det är ett möte som är intimt på en annan nivå en ett sketet handslag utan en tillstymmelse till sexualitet.
Men det kanske har med saken att göra att jag är så otroligt trygg i min heterosexuella roll att jag kan göra det. I USA hade de tex aldrig gått. Men saken är den, och lyssna nu noga: Det handlar om kärlek och ömhet. Sånt kan vi heterosexuella män deala med. Hur viktigt det än är och även om du är en jävla machoman så behöver du ändå kärlek. En kram känns så skönt. Oavsett från vem det kommer. Man, farmor, kusin, chefen, uteliggaren, flickvännen, ditt barnbarn, din älskarinna, din köpta hora. VI BEHÖVER INTIMITET! Från alla, oavsätt kön.
Vi är primater i grunden. Väldigt enkla varelser. Någon kromosom från någon apsläkt. Evolutionen tog oss dock ett extra steg längre. Tack för den. Men vi män måste kramas mer. Gay eller ej. Bara därför att vi behöver det eftersom det är en kärleksakt. Tänk om hela väldens män vågade krama varandra istället för att kriga mot varandra?
Men vad är det egentligen jag vill säga? Jo till alla er som inte är bögar kommer här mitt budskap. Det. Är. Helt. Ok. Att. Kramas. Och inte bara om du är en fotbollsspelare. Allt i kärlekens vackra namn. Tack för mig.