Jag ska förklara ett par saker med mig och denna blogg som folk kanske behöver förstå.
Jag skriver inte här för att få uppmärksamhet. Jag skriver inte om saker som får folk att höja ögonbrynen till taket och typ dö av förvåning. Jag tror att ni har förstått vid det här laget att den här bloggen är en aning vardaglig, kanske till och med lite tråkig. Jag har dessutom valt att inte länka den på mina sociala medier över huvud taget. Jag har valt att hålla den något för mig själv och för de som verkligen vill hitta den. Jag orkar inte riktigt den där pressen på att underhålla hela massan, att alltid leverera något bra, utan att det ska liksom löna sig.
Mitt konto på Facebook lönar sig i att vi blir fler på mina event – vilket är bättre för mig. Mitt konto på Facebook har gett mig jobb, gett mig kontakter, sponsorer, nya vänner, olika förslag på saker jag gillar osv. Det har gett mig många nya möjligheter och fortsätter fortfarande att göra det – för att det är ett konto som inte missbrukas, inte postar en massa reklam, länkar och statusar om att jag ska gå i tvättstugan eller städa idag. Det är ett konto som jag tar hand om, som jag försöker se som mitt stora ansikte utåt. Min instagram är bara någon slags spegel till min narcissistiska sida och min blogg är alltså bara mina vanliga tankar. De som jag skriver för att jag vill skriva dem, känner att jag vill kartlägga mitt humör och mående – inte en underhållningsblogg.
Och det värsta är att när folk ber en att skriva saker så förstår dem inte hur svårt det är att bara skriva något. Många tycker att jag ska skriva om BDSM, men hur ska jag få feeling för det? Och vad är det man vill läsa om BDSM? Att jag tycker det är ett roligt inslag i livet? Jo. Det är kul. Att jag arrangerar en fest med temat? Jo. Det gör jag. Vad mer? Vad ska jag säga om det? Min sexuella läggning definierar inte mig. Jag är inte BDSM och BDSM är inte jag. Det är bara en rolig grej precis som mycket annat är för en tjej med extremt stor fantasi. Varför ska jag hypa något som inte ens är en bråkdel av den jag är? Och varför skulle jag vilja chockera människor via min blogg som handlar om typ hur kär jag är och vad jag gör om dagarna? Det känns så märkligt, och på grund av det, så kommer jag heller inte riktigt skriva om det.
– NEEEEJ HUUUUU MEN VARFÖR SKA VI ENS LÄSA DÅ?
Bra fråga; ingen måste läsa. Jag är inte här för att få så många läsare som möjligt. Jag skriver om saker jag tänker på, inte om saker andra ska tänka på. Jag är inte här för att få ännu en scen att uppträda på. Jag har redan en och det räcker för mig. Det här är bara en vanlig blogg om en vanlig tjej som tänker på vanliga saker. Inget mer än så 🙂