Då var det den tiden på året. Ett unikum för (stor)Stockholm i år då Väsby Rock ståtar med att vara den enda riktiga rockfestivalen, eftersom förra årets megasuccé med Metallica på Gärdet åtminstone tog paus i år eftersom de inte lyckads dra något riktigt stort dragplåster. Däri ligger nog även Väsby Rocks problem. Årets event får dock både hiss och diss. Men tyvärr mest diss.
Det började dock fantastiskt med en glödfin kväll på en saftigt grön gräsmatta. Inte ett lerkorn eller ens möjlighet till det på hela festivalområdet. Solen sken som den hållit andan och väntat hela sommaren på just denna dag! Arrangemangen och organisationen var exemplarisk. Att ha två lika stora scener mitt emot varandra på den stora idrottsplatsen och alternera fram och tillbaks funkade perfekt. Större festivaler har oftast flera scenakter i full gång samtidigt, vilket ibland stör om man inte står precis och hänger över det främsta kravallstaketet.
Men årets line up var verkligen i tunnaste laget. Största bandet var väl HEAT men innan de spelade var det inte många besökare. Knappt några hundra framför scenen. Lite talande var att backstageområdet som enbart var för VIP släppte in precis vem som helst bara för att fylla åtminstone det området någorlunda.
Några kul grejer hände dock. En spektakulär entré med cool motorcykel på scenen, Idol-Ludde spela med i ett band, glada funktionärer, dessutom riktigt bra ljud för att vara en mindre festival. Kanske orkade folk inte åka ut till Lapplan…Upplands Väsby. Samma dag var det konkurrens med Damien Marley på Grönan och lördagen med hela Kungsan full med AC/DC-band som spelade gratis. Vi får hoppas de får tag på bättre band till nästa år och får minnas den ändå första varma kvällen med den varma atmosfären. Annars riskerar festivalen förminskas till enbart en Väsbygrej med lokala små band. Rock Yeah!